Stina Ingmansson
Kistan stod på en gräsmatta blå av Scilla i den trädgård Stina älskade mest. Murgröna, porslinshyacinter, pärlhyacinter och blåsippor i olika färger prydde kistan. Några kastanjekvistar med nyutsprungna knoppar fick symbolisera hopp och pånyttfödelse. Släktingar och vänner satt nära kistan och trädgårdens alla fåglar tog också del av och bidrog till ceremonin.
För den vackra musiken under akten stod Henrik Segerberg (flöjt och sång) och Tito Silva (gitarr och sång). Som ingångsmusik spelades "Tänk att få vakna" av E. Farjeon/I. Hörnberg. Just då föll ett mycket lätt vårregn och några småleenden syntes, eftersom texten passade så bra: "Tänk att få vakna tidigt en morgon, höra ett vårregn sjunga sin sång. Jag älskar regnet som väcker jorden...". Henrik läste sedan några rader ur texten till "Jag vill tacka livet" av Violeta Parra och sedan sjöng Tito den på spanska "Gracias a la vida". Därefter sjöngs psalm 197 "Den blida vår är inne". Sjukhuspräst Håkan Stiberg höll ett personligt tal om Stina innan begravningsakten. Henrik och Tito sjöng och spelade "Jag ger dig min morgon" av Tom Paxton/Fred Åkerström, en visa som Stina tyckte mycket om. Efter begravningsbönen sjöngs gemensamt psalm 256 "Var inte rädd". Nu hade det stilla regnet övergått i en symbolisk skur. Akten avslutades med "Tröstevisa" av Benny Andersson spelad på tvärflöjt.
Kistan bars sedan från Bangårdsgatan till Södra kyrkogården, alltmedan Henriks vemodiga men ändå hoppfulla flöjtmusik hördes. Några strandskator flög nära och gav en riktig fanfar. Vid graven sjöngs psalm 297 "Härlig är jorden" och de församlade tog farväl av Stina.
Efteråt hölls en minnesstund i kvarterslokalen i Linden på Visborgsgatan. Håkan Stiberg läste upp de gåvor som skänkts till Gotlands Sjukhem och Tito sjöng en visa som han skrivit själv "Jag är någonstans" och även "Vila dina trötta fötter".
Så jobbar vi med nyheter