Samhällsengagerad busschef och Alskogsprofil ur tiden
Åke föddes och växte upp i Barlingbo socken. Redan under skoltiden gjorde han sig känd som skicklig fotbollsspelare och organisatör. Matcherna spelades på rasterna och förlust betalades i tablettaskar. Att vara med i Åkes lag gav utdelning och varje lördag fick spelarna sin beskärda del av vinsten - varsin näve godis. Åke var redan i unga år den borne ledaren, trots sin knappa och mödosamma uppväxt. Han var en snäll och reko kompis, gick hem i alla kretsar och kom för traktens jämnåriga att bli något av en idol.
Det var Åke som startade Barlingbo IF:s fotbollslag genom att trumma ihop socknens alla killar och se till att de skaffade fotbollsskor. Det var han som planerade träningar, fotbollsläger och arrangerade fester. På några få år klättrade Barlingbo IF från den lägsta till den högsta Gotlandsserien, och även om Åke alltmer kom att bli en organisatör var han inte sen att i viktiga matcher hoppa in som centerhalv.
Bara femton år gammal fick Åke sitt första jobb som springgrabb på Visby busstation. Han bodde först inackorderad hos den chef som förbarmat sig över honom. Det visade sig att Åke hade ett gott huvud och var ekonomisk sinnad. Varefter åren gick avancerade han till högre befattningar. Fackliga frågor låg honom varmt om hjärtat. Han blev politiskt engagerad och var en tid bland annat ordförande för den lokala fackavdelningen och socialdemokratisk ledamot i kommunfullmäktige samt sjukvårdsstyrelsen. Han var även ordförande i Hembygdsföreningen och engagerad i Ljugarn socialdemokratiska förening samt banken.
Så småningom blev han chef över busstrafiken (numera Swebus) på Gotland, en befattning han behöll i över 20 år fram till sin bortgång. Hans ledarskap var omsorgsfullt, engagerat och personligt. Bland dem som arbetat med Åke genom åren finner man flera av hans bästa vänner. 1965 träffade Åke sin Ingegerd i Visby. De gifte sig och bosatte sig i Garda 1969, flyttade 1972 till Alskog och fick dotter Åsa, född 1970, som numera är bosatt på Cypern. I Alskog började ett nytt kapitel i Åkes liv, ett liv nära naturen, med bybor, med jaktmarker och fiske i Ljugarn. Ständigt redo att förverkliga bra idéer startade han Alskogs bastuförening, där gubbar i alla åldrar träffades för skvaller och avtvagning. Det var också i bastun idén om att starta hjälpsändningar till Litauen väcktes 1991, ett insamlingsarbete som utan uppehåll har pågått sedan dess. Tio busslaster med förnödenheter har Åke, Ingegerd och vännerna i Alskog lyckats skeppa över till staden Prienai i södra Litauen. Litauiska dansgrupper har sedan turnerat på Gotland vid ett flertal tillfällen, iscensatt och arrangerat av Åke. Utbytet mellan Alskogs bastu och staden Prienai har blivit en berättelse om äkta solidaritet, handlingskraft och kärlek. Åke fick hundratals vänner i Litauen. De uttrycker efter beskedet om hans bortgång oerhörd bestörtning.
Saknaden delas av många, för vilka Åke kom att bli en omistlig vän.
Vi sörjer en omtänksam och kärleksfull make, en ömsint och underbar pappa, en bästa vän i medgång och motgång. Han ska bara finnas, men gör inte längre det.
Så jobbar vi med nyheter