På väg mot mörkare tider
Redan i början av 1600-talet hade Johannes Kepler (1571-1630) ställt upp sina tre lagar för himlakropparnas rörelse. Egentligen var han från början ute för att bevisa att Jorden var mittpunkten i solsystemet, men fann till sin fasa att det måste vara Solen som var solsystemets mittpunkt. Ett samtida porträtt visar honom med något slags räknemaskin, vilket visar att räknetekniken var avancerad redan på hans tid. Kepler observerade f.ö. också 1604 den senast upptäckta supernovan i Vintergatan - vår egen galax.
I korta drag går Keplers lagar ut på att planeterna nära solen rör sig med högre hastighet än de som ligger längre ut. Vidare går de i elliptiska (ovala) banor runt Solen, med Solen i ena brännpunkten och planeternas hastighet är högst i den ändan av banan där Solen befinner sig och lägst i den andra ändan. Just nu rör sig således Jorden som långsammast och strax efter nyår som snabbast.
Under den kommande månaden blir det inga förmörkelser, men vi får nymåne den 14 och fullmåne den 30 juli. Eftersom Linné besökte Gotland under juli (enligt nuvarande kalender) kan det vara av intresse att han (ungefärligt räknat med hjälp av den s.k. Metoncykeln) kanske upplevde fullmåne under seglatsen hit. Han var med om nymåne den 15 juli på Östergarnslandet och kom mitt i natten mellan 22 och 23 juli till Fardhems prästgård när halvmånen gått ner ett par timmar tidigare och skrev om mörkret "vi intet sågom mera än att kattorna fångade ollonborrar och dem åto". Den 29 juli kom de till Visby sent på kvällen och det var nästan fullmåne. De borde då ha haft tillfälle att njuta av en vackert fasadbelyst mur, som syntes på långt håll.
Merkurius kommer att vara synlig som "morgonstjärna" under sista juliveckan och står som längst bort från Solen den 27. Venus börjar nu stå mycket lågt i och med att den närmar sig Solen och snart kommer att vara osynlig. Ljustyrkan är det dock inga fel på - den är som ljusstarkast den 12 och då är 27 procent av ytan belyst.
Mars går upp vid 1-tiden i början av månaden, men blir allt tidigare för varje natt och är sedan uppe tills den förbleknar i gryningsljuset. Jupiter går upp redan före solnedgången och är sedan upp till ungefär 2-tiden i början av månaden och vid midnatt vid månadsskiftet. Dess månar genomgår 7 förmörkelser under den kommande månaden. Den 25 juli kan man kanske med lite tur se den röda jättestjärnan Antares mellan Jupiter och Månen.
Saturnus börjar bli dåligt synbar under juli. Den går upp under morgonen och är synlig efter kvällningen och håller sig sedan uppe nästan till midnatt i början av månaden för att sedan försvinna under några månader, då den befinner sig bakom Solen. De två stora yttre stora planeterna Uranus och Neptunus börjar nu närma sig lägen där de kan observeras så snart nätterna börjar bli längre och mörkare.
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden. Från mitten av juli kan det dock bli en del extra "stjärnfall" när Jorden passerar genom Delta-Aquariderna med maximum den 20 juli och Piscis-Australiderna med maximum den 30 juli. Vi kanske också får se lite av Alfa-Capricorniderna och Iota-Aquariderna med maximum i början av augusti och framför allt - som slutkläm - början av Perseiderna, som sedan brukar bjuda på praktfulla fyrverkerier under första halvan av augusti.
Tord Porsne
Så jobbar vi med nyheter