Olle Ljunggren fyller 90 år

Under hela 1900-talet gällde den allmänna värnplikten. Alla ynglingar visste att man måste fullgöra denna plikt var än i landet försvaret behövde folk. För fastlänningar var placeringen på Gotland ingen önskedröm, men de säregna kulturella förhållandena, en fascinerande historia och en vidunderlig natur fick oss snart att se placeringen på ön som en förmån. Bidragande till denna omställning var de befäl som tog hand om oss, i synnerhet kompanichefen Olle Ljunggren.
Genom hans intresse och omsorg om sin personal, formades en livslång kärlek till Gotland och en starkt positiv inställning till landets försvar. Det hör till bilden att 1952 års rekryter ryckte in till Visborgsslätt veckan efter det att DC 3:an sköts ner öster om Gotland. Vi fick inte fastlandspermission förrän till jul.
Hela sommaren, hösten och början på vintern var vi hänvisade till oss själva och de fritidsaktiviteter som arrangerades.
Olle Ljunggren var navet i denna fritidsverksamhet. Han arrangerade studiecirklar i Gotlands historia, viltvård, ridning och, tror jag, litteratur. Under helger, höst och vår åren 1952-1953 ordnade han resor runt ön vilket gjorde oss förtrogna med den del av Sverige vi var satta att försvara. Närheten till Sovjet var påtaglig, inte minst genom händelserna med de nedskjutna spaningsplanen. Vi kände de isiga vindarna från det Kalla kriget.
Olle Ljunggren hade varit kapten i fyra år när vi ryckte in. Han tillhörde den grupp officerare som examinerades från Karlberg 1940. Antalet tjänster var färre än antalet sökande. Man fick vänta på sin befordran.
1952-1953 års plutonchefsskola mindes med intresse sin rekryttid. I mitten av 1970-talet träffades vi i Norrköping för en minneskväll. Olle Ljunggren deltog. Vi fick då tillfälle att uttrycka vår tacksamhet för den tid han styrde och ställde över våra liv. Vid 50-årsjubileet 2002 på Gotland deltog många kamrater och flera av våra kompani- och plutonsbefäl, naturligtvis också Olle Ljunggren.
Vår rekryttid var trots allt inte en dans på rosor. Kompanichefen planlade och genomförde många ansträngande övningar som prövade både vår vilja och uthållighet. Mörkerveckan, vintern 1953, startade en sen eftermiddag i snålblåst, snöblandat regn och mörker.
Olle Ljunggren skickade iväg oss med orden "det är ett utmärkt trupputbildningsväder i kväll".
Regementets plutonfälttävlan strax före jul 1952 vanns av 3. kompaniets båda plutoner. Kompanichefen var nöjd.
Olle Ljunggren utbildade flera kullar av rekryter intill dess han blev chef för personaldetaljen. I den befattningen möjliggjorde han att jag fick tjänstgöra ett drygt halvår i FN-tjänst i Gaza. En livserfarenhet jag är tacksam att ha fått.
Olle Ljunggren slutade sin militära bana 1966, 50 år gammal. Han arbetade därefter som lärare vid den gotländska grundskolan. Han avslutade den yrkesverksamma delen av sitt liv på en arvodestjänst vid Milostaben i Strängnäs, dit han och familjen flyttade.
Olle Ljunggren är en hedersman. Han hade en prestigelös syn på sin militära bana. Mån om underlydande och rekryter formade han en tillvaro som präglades av en humanistisk grundsyn utan att negligera krigets grymma krav på sina utövare.
Det har varit och är en stor förmån att ha haft Olle Ljunggren som chef, förebild och vän. Hans många elever, rekryter och kolleger gratulerar honom och önskar honom lycka till på högtidsdagen.
Han blir 90 år den 25 juni.