Nu alla pensionärer, gäller det att spara
På 40-talet när jag var barn predikades sparsamhet. Matrester sparades, kläder lagades, strumpor stoppades, de yngre fick ärva av de äldre. Inte för att nöden direkt stod för dörren men för att det skulle vara så.
Äta upp på tallriken skulle man, "tänk på alla hungriga barn i världen", matrester åkte in i isskåpet (ja is, inte kyl) och återuppstod i någon annan rätt dagen därpå.
Min mamma som upplevde ett krigsår i Tyskland kunde aldrig glömma synen av människor som letade mat i soptunnor. Därför bar det henne emot att slänga mat ens om det gällde en gnutta sås.
Min moster gick ett steg längre och sparade på använd sytråd. Och genom parken gick hon aldrig för en sådan promenad på grusgångarna skulle nöta på skosulorna.
Leta mat i soptunnor är inte så avlägset som det kan verka för vanliga svenskar. Nyligen skapades rubriker på en matbutik som avsiktligt hällde rengöringsmedel på mat efter bäst-före-datum . Detta för hindra mattjuvar från att skräpa ned runt omkring.
Vad kan man själv göra för att hushållsspara? Det är de små utgifterna förstås men de är också de roliga. Småshoppandet håller humöret uppe. Det kan gälla godis, vin, flärdfulla tidningar, en olivsked (som man hittills överlevt utan), en dvd-film, ja sådana saker.
I de stora sammanhangen kan man spara på energi. Enligt ett test ligger jag på världsmedborgarens genomsnitt. Och det är de allmänna kommunikationernas förtjänst. Frågan är dock hur det blir när de nya tunnelbanevagnarna införs. Hänger man med i de svängarna?
Tanken är att riva bort säten för att i stället låta passagerarna agera packade sillar i gångarna. Kvar finns några stolsrader utmed sidorna.
Hur länge ska man behöva stå där och hänga undrar alla gamla och handikappade samt personer med barnvagnar?
Föga tröst att så har man det i världsstäderna så varför inte Stockholm. Större genomströmning är parollen.
Alla som hade äran att vara med på årets nobelfest hade för övrigt chansen att öva sig i trängsel. För där i stadshuset sparades det på utrymme mellan stolarna utom vid honnörsbordet.
Det såg riktigt trångt och svettigt ut. Mona fläktade sig ivrigt med något programblad och Carl-Philip såg stundtals sovande ut. Här fattades annars intet på årets fest som jag i brist på inbjudan kunde avnjuta hemma i den luftiga, bekväma tevesoffan. Med närbilder på alla dessa charmiga professorer och deras fruars eleganta klänningar.
Men för att återknyta till spartipsen... Nu ska den senaste konkursutförsäljningen här i stan kollas.
Slet åt mig ett par hundrakronorsjeans utan att prova , en chanstagning, och mycket riktigt var storleken fel. Vad lönar det sig att vara sparsam kan man undra.
Så jobbar vi med nyheter