Nollsummespel och Plejadglitter
Dags för februari och nu kommer ljuset på allvar, efter stilleståndet i slutet av december.Soluppgången kommer cirka tre kvart tidigare än vid årsskiftet och solnedgången lite mer än en hel timme senare och det är väl detta senare som märks mest.
Februari brukar vara en fin månad för himmelsstudier om bara vädret är klart. Kanske det nu blir en riktig vinter med mörka klara nätter och "stjärnorna gnistra och glimma".
Fullmåne
Det blir fullmåne redan strax efter månadsskiftet, den 2 februari, med tillhörande nymåne den 17, men ingen sol- eller månförmörkelse förrän i mars.
Månen är som längst bort den 7 och som närmast den 19.
Merkurius uppträder som "aftonstjärna" under förra delen av februari och är som längst bort från Solen den 7, men lyser klarast redan den 4 februari, då den står på ett avstånd av 13 fullmånar från Venus.
Venus står då överst av de båda. Denna planet är således också "aftonstjärna" just nu och syns mycket bra. Den går ner c:a två och en halv timme efter solnedgången i början av månaden och betydligt senare vid nästa månadsskifte.
Mars går upp c:a en timme före soluppgången och kan möjligen ses en kort stund långt nere vid horisonten innan det börjar ljusna på allvar.
Den blir tidigare för varje morgon, men det blir Solen också så det hela blir ett "nollsummespel" till Mars? nackdel.
Jupiter går i början av månaden upp lite efter halvfemtiden, men blir efter hand tidigare och går i slutet av månaden upp strax före kl. tre.
Dess månar genomgår fem förmörkelser under den kommande månaden. Io förmörkas två gånger, Europa också två gånger och den sista "drabbar" Ganymedes.
Saturnus är den planet som syns längst under nätterna under februari. Den uppträder som sig bör, med att gå upp strax efter solnedgången och sedan synas hela natten ända till gryningen.
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden.
Färre stjärnfall
Februari hör till de månader som har minst "stjärnfall". Undantag är den korta Alfa-Auriginiderna 6 - 9 februari., med maximum 7 - 8. Ingen moderkomet är känd. Den 15 dyker upp en betydligt mera omfångsrik svärm, nämligen Delta-Leoniderna, mellan 15 februari och 10 mars, med maximum den 25 februari. Den tycks stråla ut från stjärnbilden Lejonet.
Inte heller Delta-Leonidernas moderkomet är känd.
Något som är värt att lägga märke till är att Månen även under februari passerar framför Plejaderna och denna gång 23 - 24 februari på samma sätt som den 27 januari och även på samma sätt efter hand tycks släcka stjärnorna i Plejaderna, när de kommer bakom Månens skuggsida.
Plejaderna
Plejaderna hör f.ö. till de objekt som är lätta att observera under februari. Man uppfattar dem som ett glittrande område med två stjärnor som lyser starkare och några som är ljussvagare.
De ligger lite till höger om Oxen och hör egentligen till Oxens område, men bildar en grupp för sig själv en bra bit från själva huvuddelen av stjärnbilden och räknas ofta som ett eget objekt.
De nämns i både Odyssén (en gång) och Bibeln (tre gånger).
Stjärnhopen Plejaderna (M45) består av något hundratal blå jättar med en ålder av c:a 50-60 miljoner år.
Avståndet är c:a 400 ljusår. De kallas ibland för Sjustjärnorna, men sex av dem är ljusstarkare än de andra: Alcyone, den variabla Pleione, vidare Electra, Maia, Merope och Atlas.
De tre därnäst ljusstarkare är Asterope, Taygete och Celaeno. Har man mycket bra syn kan man således se nio stycken. Flera av dem har gashöljen omkring sig och en del har så snabb rotation att de är kraftigt avplattade vid polerna.
Tord Porsne
Så jobbar vi med nyheter