Nils G. Stenqvist
Nils G. Stenqvist föddes i Älvsjö och växte upp i Bromma. Efter konsthistoriska studier 1953-1955 blev han elev vid Konsthögskolans grafiska linje 1956-1961. Lärarverksamhet vid skolan från 1963, professor där 1973-1983. Sedan 1971 ledamot av Konstakademien. Från 1981 engagerad vid Postens Konst och programråd. Medverkade aktivt vid tillkomsten och utformandet av Grafikens Hus 1974. Han var under många år en anlitad konstkonsult, t.ex. för Vrinnevisjukhuset i Norrköping och anförtroddes också själv åtskilliga utsmyckningsuppdrag, t.ex Riksmuséet i Stockholm och avskedsrummet vid Visby lasarett.
Nisse Stenqvist blev ofta, mycket ofta tillfrågad om råd av sin omgivning i skilda ärenden. Egendomligt nog erhöll den villrådige omedelbart ett svar, som om svaret varit sedan länge förberett : problemet analyserat och en handlingsplan utlagd. Ofta visste Nisse också att förmedla kontakt med den eller de personer som i sammanhanget kunde utgöra problemets lösning. Om han nu inte själv var den personen. Vilket han oftast var!
En god vän sade en gång om honom: " Nisse vet inte hur man ska disponera sin tid. Han kan ge statsministern eller kulturministern goda råd och viktig information som senare kommer konstlivet till godo men minst lika mycket tid kan han lägga på en liten tant från Småland som ringer och vill ha råd om hur hon ska etsa sin kopparplåt.
Så sant som det var sagt, han räckte till för alla.
Under 20 års tid kunde elever vid Konsthögskolan få del av hans kunskaper och personliga omsorger. Gästande konstnärer från olika delar av världen som han inbjöd gav eleverna internationella utblickar. Ja, hans mångsidighet och engagemang var häpnadsväckande.
Sedan början av 60-talet tillbringade Nisse somrarna på Gotland och där gästade jag honom och hans familj i många omgångar. Vi företog turer på ön och besiktigade kyrkor som han älskade och åkte ner till Nisseviken där vi tillsammans strövade längs stranden. Det var en miljö som gav honom rikligt material för inspiration. 400 miljoner år gamla snäckfossil med spiralmönster i skalet kunde han i bilder sammanställa med tecken för vintergata eller ljuspunkter från länge sedan slocknade stjärnor. Tidssvindel och kosmiskt perspektiv. I etsningen " Tecken för anspråkslöst liv" fångade Nisse spåren efter maskens mumsande i sjögräset. Och i " Rastplats för trastar " uppenbaras det intrikata mönstret som fågelflocken lämnat efter sig på marken.
Himlarymd och fågelspår. Hans skapande var som en spegelbild av hans liv, ett allomfattande engagemang i stort och smått och en leende humor som gav honom många, många vänner.En man sitter vid köksbordet, hustrun vänder sig mot kylskåpsdörren. När hon åter ser tillbaka mot bordet, vilar mannens huvud på bordet. Han har lämnat henne och livet. Så nära ligger liv och död. - Det fanns ett osedvanligt lugn och märkbar stillhet kring Lennart, inga stora åthävor, en lågmäld effektivitet. Så levde han, så fick han gå bort, utan smärta, ett hjärta som plötsligt slutade att slå.
Lennart Bergh föddes i Stockholm och dog i sitt hem i Ljugarn den 28 juli 2005. Lennart kom först till Gotland 1952, därefter bosatte han sig här stationärt 1954. Lennart tjänade redan under stockholmstiden i den hemligaste av Sveriges myndigheter - Försvarets Radioanstalt (FRA). Som nytillträdd landsarkivarie 1975 kom jag snabbt att lära känna Lennart i dennes roll som journalist på Sveriges Radio Gotland. Aldrig att vi bytte ord om Lennarts tidigare hemliga tjänsteliv. Lennart var obrottsligt lojal mot sin tidigare arbetsgivare, en typ av statstjänare som blir alltmer sällsynt i dagens Sverige.
Jag visste att tjänstemän i FRA behöver ha god språkkänsla och musiksäkert öra. Bägge dessa egenskaper fick Lennart god nytta av i sitt arbete på Sveriges Radio Gotland fram till 1987 och i sitt fortsatta arbete på Radio Gotland fram till 1993. I riksradion intervjuade Lennart framstående författare på riksnivå. Lennart efterträdde i sin radiogärning på Gotland Robert Herlitz som kulturredaktör. På torsdagarna nästan året om svarade Lennart för det av honom skapade kulturprogrammet Lariku. I den timslånga torsdagssändningen intervjuade och informerade Lennart om alla slag av kulturyttringar på Gotland. Jag kände alltid ett lugn och en tillförsikt, när Lennart intervjuade mig om aktualiteter på Landsarkivet i Visby. Med åren breddade Lennart sin arbetsinsats på Radio Gotland. Han startade och ledde radioserien Opalen, där han dammsög gotländska socknar i jakt på pensionärer och deras minnen av sitt gotländska liv.
Men Lennart var inte bara det muntliga ordets man. Även det skrivna ordet fick allt större betydelse för honom. I Årsboken "Från Gutabygd" presenterade Lennart nytutkommen gotlandslitteratur och skrev där också ett flertal särskilda uppsatser. Han var en av huvudförfattarna till boken "Vägen till litteraturen". I Gotlands Tidningar skrev Lennart sakkunnigt om gotländskt kulturliv, litteratur, jazz och mycket annat. Lennart utgav antologin "1288: Inbördeskrigets år på Gotland". Lennart medverkade också i skrifter om sitt kära Ljugarn och i utställningskataloger. En oavbruten kunskapstörst drev Lennart att ständigt fördjupa sig. Med åren skaffade han sig akademiska betyg i arkeologi, konsthistoria och etnologi.
År 1994 fick Lennart ett särskilt ansvarsfullt och tillika helt oavlönat arbetare, nämligen att bli sekreterare i Sällskapet DBW. Det är en både svår och inspirerande uppgift att hålla samman ett nätverk av över 700 kulturintresserade herrar, att få dem att arbeta mot samma mål, och att samtidigt lojalt tjäna Sällskapets för året ständigt nye ordförande och smidigt samarbeta med övriga ämbetsmän och DBW:s många utskott och kommittéer.
Lennart skötte sitt arbete som sekreterare i fyra år med fasthet, oväld och älskvärd pondus. Lennarts föredragningar ingav trygghet och var framgångsrika. Som enskild ledamot i DBW kom Lennart att ställa sig bakom bidragsframställningar från framför allt Östergarnslandet och dess angränsande områden. En hel gotlandsbygd vande sig vid att med förtroende vända sig till Lennart, när man önskade finansiellt stöd från DBW för lokala kulturyttringar. Lennart informerade sig noggrant i varje ärende och drev sedan dessa ärenden med konsekvens och framgång.
Lennart och mina öden i DBW kom att bli alltmer sammantvinnade. I de årsböcker, Minnesblad kallade, som jag i 18 år hade ansvaret att utge, delgav Lennart under den hemlighetsfulla signaturen 2411 sina funderingar och iakttagelser om ett antal av DBW:s årsutflykter. Det var läsunderhållning på hög nivå, ibland litet spjuveraktigt utformat men alltid skrivet med det goda hjärtats förståelse. I årsboken för 2003 tecknar Lennart bilden av sina sekreterarår. Det är en nöjsam läsning, rik på underfundiga detaljiakttagelser. Det känns bra att Lennarts utmätta tid räckte till för denna hans sista insats i Sällskapets och den gotländska kulturens tjänst. En god arbetare i vingården har lämnat oss.
Så jobbar vi med nyheter