Natthimlen i juni
Det blir nymåne den 3 och fullmåne den18 juni. Merkurius befinner sig på hitsidan om Solen under juni och kan följaktligen inte observeras, medan Venus är på baksidan av Solen och inte heller den kan ses under juni.
Mars är däremot synlig under hela juni, men blir svårare att se i slutet av månaden - passa på att försöka se den nu i juni, för sedan försvinner den för resten av året! Men är synlig på Nasas hemsida. Denna planet kom ju in från höger i stjärnbilden Lejonet i förra månaden och den 30 juni passerar den ljusstarka stjärnan Regulus innan den fortsätter vidare åt vänster.
Jupiter går i början av månaden upp vid halvettiden på natten och är sedan synlig fram till gryningen. Den blir dock tidigare och i slutet av månaden går den upp redan vid halvelvatiden.
Dess månar genomgår fyra förmörkelser under den kommande månaden: Io två, Europa en och Ganymedes en. Saturnus står högt uppe på himlavalvet redan vid solnedgången och kan sedan ses fram tills den går ner, vid tvåtiden i början av månaden och midnatt vid nästa månadsskifte.
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden. Däremot passerar Jorden genom flera spridda skurar med meteoroider, så vi kan glädja oss åt "stjärnfall" under nästan varenda juninatt.
En av dessa skurar är Tauriderna, som faller på dagtid och som anses höra ihop med Komet Encke - en av de kometer som korsar jordbanan.
Den 30 juni 1908 började i Tunguskaområdet i Sibirien som en vacker solig sommarmorgon som alla andra, men c:a kl. 07.30 lokal tid fick Solen plötsligt konkurrens av ett lika starkt lysande eldklot som rusade ner mot jordytan och exploderade med en kraftig detonation, som hördes på mer än 100 mils avstånd. Eldklotet syntes så långt bort som på ett avstånd av 60 mil. Troligen var det en del av en kometen Encke (tidpunkten i slutet av juni stämmer bra, eftersom Jorden just då befinner sig i Tauridsvärmen), som turligt nog slog ner i ett obefolkat område.
Den tryckvåg som bildades gick två varv runt Jorden och jordskalv registrerades över hela världen. Det blev också "vita" nätter i en stor del av Europa (även i Sverige) under någon tid, troligen på grund av allt stoft som vid nedslaget spred sig i atmosfären.
Man har sedan 1927 gjort flera vetenskapliga expeditioner till området, men inte funnit någon nedslagskrater, varför man tror att det rörde sig om en del av en komet. Däremot har man gjort fynd av små diamanter samt spår av stenmeteoritstoft i kådan hos en del träd. Sprängkraften motsvarade en kärnladdning på 13 megaton, storleken kan ha varit 50-100 m och den kom in med en hastighet av 110 000 kmh och exploderade i luften strax före nedslaget.
3 000 km2 skog skövlades - nästan lika stor yta som Gotland! Stockholm och Mälardalen ligger på ungefär samma breddgrad som nedslagsplatsen och vad som skulle ha hänt om nedslaget inträffat 7-8 timmar senare vågar man knappt ens tänka på...
Tauridsvärmen har även tidigare slagit till, t.ex. på Månen. Fem engelska munkar rapporterade en minst sagt ovanlig observation under kvällen den 25 juni 1178, något som skrevs in i en krönika av en Gervase av Canterbury: "Det var klar nymåne, och som vanligt är i den fasen lutade hornen mot öster. Plötsligt klövs det övre hornet itu. Från klyvningsvinkelns mittpunkt sköt en lågande fackla ut, som spydde eld, glödande kol och gnistor." Man förmodar idag att månkratern Giordano Bruno är det synliga beviset för detta nedslag.
Även i vår egen tid har observerats en liknande händelse, när spillrorna av Komet Shoemaker-Levy 9 slog ner på Jupiter under en julivecka 1994 och satte mycket tydliga och långvariga spår efter sig i Jupiteratmosfären. Vad händer härnäst?
Så jobbar vi med nyheter