Natthimlen i augusti

Sommaren rinner undan och nu är vi framme vid augusti - den månad som kallades "skördemånad" i Bondepraktikan. Vad som nu på allvar börjar bli märkbart är de allt tidigare och mörkare kvällarna med fina möjligheter att göra intressanta observationer på natthimlen.
Det känns lite tråkigt att behöva nämna det, men nästa månad är september och då inträffar faktiskt höstdagjämningen - kanske som en total överraskning för många av oss. Den 6 augusti är vi nästan exakt mitt mellan sommarsolståndet och höstdagjämningen! Som ett extra evenemang i Medeltidsveckan är det nymåne tidigt under natten mellan den 5 och 6 augusti. Den 6 är dessutom en torsdag, med allt vad detta kan betyda med spökerier vid Jungfrutornet under småtimmarna.
Inte illa, men till detta kommer också att det är en partiell månförmörkelse denna natt! Månen går nämligen in i Jordens halvskugga. Detta ser vi inte mycket av, men det kanske känns som att något extra är på gång mellan kl. 01.01 och 04.17, med maximum kl. 02.39. Om det är klart väder syns Månen under hela denna tid - kommer det att synas någon blodröd nyans på dess yta, månntro? Det blir sedan nymåne den 20 augusti.

Merkurius
Merkurius kommer att fortsätta med att vara osynlig ända fram mot slutet av september. Venus däremot ser vi någon timme efter midnatt i nordost, men den går upp allt senare för varje natt. Mars går upp någon timme före midnatt och syns sedan ända fram till gryningen, då den obönhörligt förbleknar.
Jupiter går upp vid halvtiotiden i början av månaden och blir tidigare för varje natt. Dess fyra "galileiska" månar genomgår inte mindre än 14 observerbara förmörkelser under den kommande månaden. Io, den innersta månen, råkar ut för hälften av dem. Europa blir förmörkad fem gånger och Ganymedes två gånger, medan den yttersta månen Callisto helt orättvist går helt fri.
Saturnus går upp under morgonen och är sedan uppe på dagtid, så den ser vi inte mycket av under augusti, men vänta - den kommer tillbaka i samma veva som Merkurius dyker upp på nytt mot slutet av september!

Kometer
Det är tyvärr faktiskt ganska glest med kometpassagerna under det just nu pågående Astronomiåret 2009 - bara tre stycken av de mera kända kometerna rundar Solen under året och ingen av dem under den kommande månaden.
Vad beträffar meteorskurar ser först vi fyra ganska obetydliga svärmar, som förtrupper till månadens stora evenemang: Perseiderna mellan den 23 juli och 20 aug. med ett magnifikt maximum den 12 augusti. Den anses ha Komet Swift-Tuttle som moderkomet och som har en omloppstid av 135 år. För många år sedan var Perseiderna en gång så tät och intensiv att den skildrades som att "stjärnorna hoppade såsom gräshoppor".
Denna svärm kallas även för "S:t Laurentii tårar" efter en spansk martyr som avrättades den 10 augusti 258, ungefär vid tiden för svärmens maximum. Vi kanske kan vänta oss ett liknande maximun år 2013. I nutiden kan man för det mesta få se 40-60 "stjärnfall" i timmen. Perseiderna märks även i vår egen kalender genom att Lars har namnsdag i den här vevan.

Medeltidsveckan
Under Medeltidsveckan ligger det nära tillhands att blicka tillbaka på den medeltida världsuppfattningen, med jordklotet i centrum och alla andra himlakroppar kretsande runtomkring. Under antiken hade dock många helt klart för sig att det var Solen som var centrum, men detta undertrycktes av kyrkan och det blev uppståndelse när Nicolaus Copernicus (Polen 1473-1543) strax före sin död publicerade sin "Om himlakropparnas omloppsrörelser", med Solen i centrum.

Universum
Filosofen och dominikanermunken Giordano Bruno (Italien 1548-1600) var en av dem som försvarade den kopernikanska uppfattningen och hävdade även att eftersom Universum är oändligt kan inte heller solen befinna sig i dess centrum utan rör sig. Stjärnorna befinner sig på långa avstånd från varandra och är solar, som har planeter omkring sig och dessa planeter kan kanske vara bebodda. Han förklarades givetvis för kättare och brändes på bål.
Långt tidigare fanns det dock även inom kyrkan en del föregångare, t.ex. Thomas Bradwardine (England 1290-1349) som ansåg att eftersom Gud är oändlig är Universum också oändligt. Utanför den värld som vi kan se och som begränsas av fixstjärnesfären sträcker sig Universum i en tom rymd utan slut.
Filosofen och biskopen Nicolas Oresme (Frankrike 1320-1382) var inne på tankar om att jordklotet roterade och att det kunde finnas många världar i ett oändligt universum. En värld kunde avlösa en annan i tiden; det kanske fanns en mindre värld inne i Jorden.
Det existerade samtidigt även många andra världar, som kunde vara lika vår egen eller helt annorlunda. Han hävdade också att kometerna inte är förebud till krig och olyckor och förde f.ö. en ständig kamp mot astrologerna.
Biskopen och matematikern Nikolaus Cusanus (Tyskland 1401-1464) hade som den förste i nyare tid egna tankegångar om att Jorden inte är centrum av universum.
Världsalltet är i stället obegränsat och ser likadant ut varifrån man än betraktar det och har "sitt centrum överallt, men sin omkrets ingenstans". Han hade även idéer om tid och rum med ett slags relativitetsteori.