MvZ-kåseri
Oförberedd på frågan om denne romanförfattare och dramatiker, homosexuell och tillika fängelsekund, ser sig presidenten vilt omkring efter sin kulturminister. Men hon är dessvärre inbegripen i ett samtal med ärkebiskopen.
Ni känner väl till Jean Genet upprepar kungen vänligt. Visst säger presidenten. Han intresserar mig säger kungen. Verkligen? Det här skulle bli en lång kväll.
Det hela började med att kungen på Drottningholms slott en vacker dag hörde den lovande trudelutten från glassbilen. Alla som i teve under Nobelmiddagen sett majestätet skina upp när efterrätten äntligen serveras förstår brådskan.
Kungen skyndar alltså ut hundarna hack i häl för att köpa sig en Berry Berry Extraordinary men döm om hans besvikelse när det visar sig att biblioteksbussen stannat utanför porten. Deras reklamsignal var förvirrande lik glassbilens.
Men som han ändå var där vore det artigast att låna en bok även om det kungliga biblioteket var fullsmockat med dammiga exemplar.
Kungen tar på måfå en bok av Fredrika Bremer och passerar sedan slottsköket för att försäkra sig om att det i alla fall blir glass till middag.
Pliktskyldigast läser han boken och gäspar. Visst brukade han läsa som barn, Pelle Svanslös till exempel, men nu för tiden hade han bara tid att låta sig briefas om böcker, om ämnet skulle komma upp i jobbet.
Läsa betraktade han som en hobby och hobbies skulle ingen kung eller drottning utmärka sig med. De ska intressera sig men inte själva vara intresserade av någonting.
Nästa gång bokbussen kom till slottet återlämnade kungen personligen boken och övertalades att låna en till, denna gång av den engelske humoristen P G Wodehouse.
På kvällen hördes skratt från den kungliga sängkammaren. Mår Du bra Call-Gustaf frågade drottningen oroligt.
Och på den vägen fortsatte det. Kungen läste den ena boken efter den andra. I sjuglasvagnen höll han boken i knäet med ena handen och vinkade åt folket med den andra.
Livet började bli alltmer intressant. När kungen avverkat Prousts alla sexton volymer "På spaning efter den tid som flytt" och mängder av annan skönlitteratur hade livet fått en ny mening. Sådana var människorna.
Hovet å andra sidan bekymrade sig. Hade kungen som nu börjat göra anteckningar om vad han läste drabbats av Alzheimers? Att han som tidigare intresserat sig för sin klädsel numera inte verkade bry sig var ett annat oroväckande tecken.
Personer som kungen mötte blev antingen stumma eller panikslagna när han förhörde sig om deras läsvanor och prackade på dem böcker.
Hur skulle detta sluta? Den som vill veta kan läsa "Drottningen vänder blad" (The uncommon reader) av Alan Bennett. En rolig och inte minst rörande bok som härmed fritt översatts till svenska förhållanden.
Så jobbar vi med nyheter