Margareta Jernberg

En vacker och värdig sorgehögtid ägde rum i Fardhem fredagen den 19 december, då stoftet efter fru Margareta Jernberg, född Holgerman, Fardhems prästgård, vigdes till griftero. Decemberdagen var stilla och några regndroppar föll när en stor skara släkt, vänner, arbetskamrater och församlingsbor samlades till utfärdsandakt i prästgården. Den vita kistan var prydd med rosa rosor och vita liljor såsom en gång brudbuketten, jämte gotländsk murgröna och småländsk linnea.
Tidigare Närprästen Nils Huhta höll en kort betraktelse över Luk. 18:31 "Se, vi gå nu upp till Jerusalem", och liknade prästhemmet i Fardhem vid hemmet i Betania, där syskonen Marta, Maria och Lasarus bodde. Färdepsalmen 306 ur 1937 års psalmbok sjöngs, "Jag lyfter mina händer", varefter sex kyrkvärdar lyfte kistan med den hädangångnas stoft och de församlade gick i procession från prästgården till kyrkan under klockringning.
När kistan bars in i kyrkan spelade domkyrkoorganist Claes Holmgren stilla orgelmusik. Kyrkan fylldes till sista plats. Fardhems kyrkokör med operasångare Mattias Nilsson som solist sjöng psalm 24, tonsatt av Gunnar Wennerberg, "Görer portarna höga". Gemensamt sjöngs pslam 326 ur 1937 års psalmbok - en psalm som följt familjen i glädje och sorg - "På Gud, och ej på eget råd vill jag min lycka bygga". Komminister Nils Huhta griftetalade över Psalt. 121: "Jag lyfter mina ögon upp till bergen", om varifrån hjälpen kommer och om hur Herren bevarar utgång och ingång. Efter de trenne skovlarna mull och de trösterika orden om uppståndelsen och livet sjöngs psalm 43, en psalm som den hädangångna var fäst vid, "Jesus är min vän den bäste". Så följde altartjänst med begravningsbön och välsignelsen. Gemenamt sjöngs julpsalmen 119, "Var hälsad sköna morgonstund". Kyrkokören med Mattias Nilsson som solist sjöng "O, helga natt" av A. Adman. När kistan bars ut spelade domkyrkoorganist Claes Holmgren "Adeste fideles" av John Francis Wade.
Under klockringning bars den döda till den väntande bilen och fördes i bilburen procession för gravsättning på Öja kyrkogård. Utanför släktgården Domerarve saktade processionen av och vägen till kyrkan hade smyckats med granris. Under klockringning skedde gravsättningen i en gammal familjegrav på Öja kyrkogård enligt den hädangångnas önskan. En mängd kransar och blommor lades ned - ofta med ord av tacksamhet och saknad. För Fardhems pastorats församling talade Klas-Henrik Olofsson och lade ned blommor. Örjan Rudstedt läste en av honom författad avskedsdikt på latin från kamraterna i latinstudiet. Efter avskedet lystes frid över griften och psalmen "Härlig är jorden, härlig är Guds himmel" sjöngs.
Begravningsgästerna samlades sedan i Fardhems prästgård. Till minnet talade brodern Lennart Holgerman, väninnan Astrid Åkesson, Torsten Gislestam, Mattias Nilsson, som även sjöng "Det susar genom livets strid", psalm 109, äldste sonen Stefan Jernberg, samt maken kyrkoherde Anders Jernberg, som även tackade alla och envar, som varit till glädje för den hädangångna under hennes sista tid och som bidragit till att göra sorgehögtiden till ett ljust och förblivande minne. Kyrkokören sjöng "Murgröna Gotland" och sedan Nils Huhta avslutat sjöngs psalmen "Bred dina vida vingar" gemensamt.
Förutom den vackra blomstergärden hedrades den hädangångna med en mängd minnesgåvor till olika ändamål, både från enskilda och institutioner.