Maj-Britt Lindkvist
Officianten inledde sitt minnestal med B. Setterlinds dikt "Döden tänkte jag mig så" och efter överlåtelsen spelade Sten och Margareta "Ta mig till havet" av P. Lundblad. Under avskedstagandet spelade Sten på saxofon "Unforgetable" av I. Gordon. Officianten framförde fridshälsning som följdes av dikten "Sista resan" av W. Dahlqvist i en omarbetad version. Bön och välsignelse följdes av psalmen 197 "Den blida vår är inne" och gudstjänsten avslutades med att Sten och Margareta framförde E. Taubes "Så skimrande var aldrig havet". Minnesstund följde sedan på Toftagården som innehöll allt från tårar till glada skratt. Känsloladdade tal hölls av brodern Arne Andersson, Inga Fällmer, svägerskan Kerstin Andersson, maken Bert och dottern Monica Christiansson. Maken Bert tackade också för all den hedersbevisning som ägnats hans älskade livskamrat och dottern Monica läste ett innerligt kärleksfullt brev till sin Mamma.
Officianten läste upp minnesgåvorna, talade till efterlevande maken och till Maj-Britts minne samt avslutade den minnesrika och fina gemenskapen med dikten "Vänskap" av U. Hornborg. Blommor hade lämnats från bland andra Salong Maud. Gåvor hade överlämnats till Hjärt-Lungsjukas Minnesfond på Gotland och till Parkinsonfonden från bland andra Parkinson Gotland. Gåvor hade även överlämnats till Gotlands Blomsterfond från bland andra Personalen Swedbank Klintehamn.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!