Maj-Britt Holmquist minns sin barndom i Kina
- Som barn tar man allt så naturligt. Att bo i Kina var just inget sensationellt, säger Maj-Britt Holmquist. Hon är född i december 1924 i Kina och är en liten flicka på fotot med missionärsfamiljen Richard Eriksson.
Missionär i Kina. Richard Eriksson med makan Elna samt döttrarna Rakel och Maj-Britt. Foto: Eric Sjöqvist, Örebro
Foto: Fotograf saknas!
- Mina föräldrar, Richard och Elna, tillhörde Örebromissionen och träffades på missionsskolan i Sverige. Efter första världskriget reste de 1919 via USA till Kina där de var verksamma till 1925. Då var jag ett år och familjen reste tillbaka till Sverige.
Maj-Britt Holmquist berättar hur föräldrarna därefter tillhörde Pingstmissionen och reste ut till Kina igen 1927 och stationerade i provinsen Hopei ett tjugotal mil utanför Peking. Tillsammans med sin syster Rakel, som också finns med på bilderna i GA, var hon med föräldrarna i Kina fram till 1935.
- Precis som alla andra utlänningar så hyrde vi en muromgärdad kinesgård. Det var ett slutet komplex med flera innergårdar och hus. Vi hade en bakgård med odlingar, en mellangård och en yttre gård med olika huslängor emellan.
De första åren bodde systrarna tillsammans med föräldrarna på missionsstationen inne i landet. Maj-Britt Holmquist minns hur familjen skaffade tre getter och därmed fick tillgång till såväl smör som ost och mjölk.
- Från början fanns inte mjölk att få, och av kött åt vi mest gris. Mamma lärde vår kock att laga svensk mat, bland annat köttbullar, men vi åt också kinesiska rätter.
1932 började Maj-Britt i en liten svensk skola i Peking och hade Ulla Lidman, dotter till Sven Lidman, som lärare.
- Vi bodde på internat och pratade svenska med våra svenska kamrater och kinesiska med våra kinesvänner. Vi lekte som barn brukar, till exempel kurragömma, och vi tyckte om att cykla omkring.
Peking minns Maj-Britt Holmquist som redan då en stor stad och alltid med fylld med mycket folk. Efter två år hemma reste hon 1937 åter med föräldrarna till Kina. Samma år bröt det sinio-japanska kriget ut och året därpå följde med hemfärd till Sverige via Sibirien.
- Så småningom kom våra föräldrar åter in i Kina men vår missionsstation hade blivit plundrad av de japanska soldaterna. Pappa åkte dit med militärtåg och såg att allt var förstört. Församlingarna verkade i den mån de kunde men 1946 kom föräldrarna hem till Sverige och bosatte sig i Tranås. Pappa dog 1969, mamma blev 100 år och avled 1990.
Själv har Maj-Britt Holmquist som vuxen varit tillbaka till Kina två gånger. Hon konstaterar att mycket har förändrats under åren som gått. Från barndomen minns hon hur det kändes märkvärdigt att komma till Sverige utan murar runt husen och med så många träd som växte överallt.
- Men jag har haft glädje av mina år i Kina, säger Maj-Britt Holmgren. Efter skolåren i Sverige flyttade jag till Stockholm, gifte mig och fick arbete vid FRA 1945. Jag kunde ju lite kinesiska och det passade bra för mitt jobb.
Så jobbar vi med nyheter