Magnus Carlqvist
När du för en del år sedan kom till oss för att sommarjobba, blev du genast omtyckt av oss och våra boende. En ung kille inom omsorgen är inte så vanligt.
Du blev kvar hos oss, sommarjobbet övergick i olika vikariat. Du tog dig tid att prata med och lyssna på våra boende. Fattades det personal, om någon behövde vara ledig eller blev sjuk, så ställde du alltid upp. Du var intresserad, omtänksam och brydde dig om andra. Du hade tänkt dig ett helt annat yrke, eftersom du var så intresserad av arkeologi och allt gammalt. Men nu kände och förstod du att du skulle arbeta med människor, det gav dig så mycket tillbaka. När du äntligen fick en fast tjänst, blev du så glad. Sorgligt nog fick du inte arbeta så länge efter det, eftersom svår sjukdom kom emellan. Vi led med dig i din sjukdom, men hoppades att du skulle bli frisk.
Du hade tre önskningar, att få se din älskade son växa upp, att bli frisk och att få komma tillbaka till ditt jobb, som du längtade efter. Ingen önskan slog in.
Vi saknar dig! Det blir tomt på jobbet. Under din sjukdomstid skickade du ofta sms till några av oss, du avslutade med: "kram Mange"! Nu blir det inga fler sms och inga fler kramar från dig. Men vi hoppas att du har det bra där du är nu, att du mår bra och inte längre har ont.
Arbetskamraterna
på gruppboendet Silvergatanggenom Kicki Westergren
Så jobbar vi med nyheter