Lars Beckman
Lars Beckman var född i Skellefteå. Han utbildade sig till folkskollärare i Umeå och fick omedelbart en tjänst i en liten byskola där. Under seminarietiden utvecklades även hans konstnärliga ådra. Han kom i kontakt med talangfulla västerbottniska bildkonstnärer som kom att bilda en solid grund för en av Lars Beckmans viktigaste fritidssysselsättningar, nämligen måleriet.
Efter ett par år som lärare fortsatte Lars med akademiska studier vid Uppsala universitet. Efter bara 5år disputerade han 1959. Avhandlingen blev ett betydelsefullt bidrag till forskningen i fysisk antropologi och populationsgenetik i Sverige. Den bestod av omfattande blodgruppsanalyser som placerade in den svenska och europeiska befolkningen i människans utveckling och kontrasterade detta med data om den asiatiska befolkningen. En viktig del i denna forskning var att söka fastställa den samiska befolkningens bakgrund. Genom blodgruppsanalyser kunde han visa att samiska inslag finns lagrade i ett stråk ända ner till bergslagsområdet. Samerna utgör, enligt Beckman, en från andra folk klart avskild grupp.
Under denna tid träffade han sin hustru Gunhild som blev hans forskarkollega och moraliska stöttepelare under mer än 40 år.
Lars var visiting professor vid University of Hawaii ett par omgångar under 1960-talet. Det medicinska forskningsrådet inrättade 1967 en forskartjänst i klinisk genetik, en tjänst som Lars erhöll och förlade till Umeå universitet. Den omvandlades 1971 till en biträdande professur och inrättades 1979 som en permanent professur i medicinsk genetik.
När Lars Beckman kom till Umeå engagerade han sig omedelbart såväl i det unga universitetets som i stadens utveckling. Han invaldes i kommunfullmäktige 1970 men lämnade detta politiska uppdrag då han vid 45 års ålder valdes till universitetets tredje rektor 1973.
Under sin 19 år långa rektorstid engagerade Lars Beckman sig främst i att skapa fysiska förutsättningar för att universitetet skulle bli en attraktiv studie- och forskningsmiljö. Han lyckades trots rektorsbefattningen fortsätta sin vetenskapliga arbetslinje och bidrog i hög grad till att Umeå blev ett viktigt forskningscentrum för modern klinisk genetik och biomedicin.
Lars Beckman ville att de studerande skulle ha meningsfulla idrotts- och fritidssysselsättningar och bidrog kraftfullt vid uppbyggnaden av en idrottshall på Campus-området. Den är idag en nationell succé utan like med tusentals studenter som medlemmar.
Lokal- och utrustningsfrågor stod också högt på hans agenda. Hans konstnärliga intresse låg bakom tillkomsten av Bildmuseet och i projektet att tillföra Norrland en konst- och designhögskola. Lars Beckman var också med förebild från USA väldigt mån om att läroanstaltens vetenskapliga produktion skulle dokumenteras och presenteras i bokform. Så skedde också trots lite gny här och var. Numera finns betydligt större förståelse för att en forskare också skall redovisa för en bredare allmänhet vad man åstadkommit. Lars var själv flitig som föreläsare och folkbildare i olika sammanhang. Han hedrades av medicinska fakulteten med ett hedersdoktorat 1985 och av universitetet med dess förtjänstmedalj i guld när han avtackades som rektor 1992.
Lars Beckman var en aktiv medspelare i den svenska akademiska rektorskonferensen. Vid en "rektorsresa" till USA arrangerad av det dåvarande Universitetskanslersämbetet med kanslern själv i spetsen, gav Lars Beckman prov på sitt strategiska tänkande och sin innovativa förändringsvilja.
När han lämnat befattningen som rektor flyttade familjen så småningom till sitt sommarviste i Krämplause på Gotland. Gunhild Beckman utnämndes till rektor på Högskolan och de båda tog tillsammans upp forskningen om det genetiska sambandet mellan Baltikum och Gotland.
Lars Beckman var en god och vänfast kollega och arbetskamrat. Han efterlämnar bestående avtryck såväl synliga som sådana som bara finns i våra hjärtan.
Så jobbar vi med nyheter