Kuten-Thomas 60 år
Foto:
En hyllning till en jubilar ska förstås handla om jubilaren, inte om författaren till hyllningen. Men jag kan inte låta bli att berätta en Kuten-historia från Las Vegas. Jag var där för två år sedan och hälsade på Joey Ambrose, som var med i Bill Haleys Comets när rock´n´roll föddes 1953. Vid den tiden var Joey bara 19 år, och bidrog med sin jazziga saxofon till det country&western-sväng som Bill Haley hållit på med i åratal. Inom kort kom resultatet som faktiskt förändrade världen: Rock around the clock. Ett nytt sound, en ny musik, rock´n´roll var satt i rullning på allvar. Hur som helst, när jag ett halvår efter spelningen på Kuten besökte Las Vegas bjöds jag med på en Comets-show. Mellan andra och tredje låten började bandet fascinerat berätta om Kutens Bensin för de 5000 besökarna, mestadels medelålders amerikaner. Jag och min fru blev ombedda att resa oss upp och fick motta en applåd från 5000 glada och artiga konsertbesökare.
Vad vill jag säga med detta? Även om jag gottade mig åt applåden var det givetvis inte jag som fick den. Det var Kuten. Som fick den av rock´n´rollens uppfinnare, stenhårda gubbar som sett och gjort allt.
Kutens Bensin betyder inte bara mycket för Gotland, Kuten-Thomas magi sträcker sig långt utanför Sveriges gränser.
Vad är det då som är så speciellt med Kuten att journalister från hela världen skriver om stället? Att artister som Wanda Jackson, the Comets och hela den svenska eliten inom retro-rock´n´roll kommer till Kuten spelar förstås roll, men samtidigt har de spelat på många andra ställen. Kuten är något mer än ett bra spelställe.
Kuten skapades inte som en försörjning, jag tror att det mer handlade om att förverkliga en febrig dröm om den där otroligt coola baren som dyker upp från ingenstans längs Interstate Highway 35 i hjärtat av Texas, mitt i natten, med neonskylt, raspiga stenkakor, farliga kvinnor och ljummen öl. Alla trodde att Elvis var död, men i själva verket jobbar han numera där under att annat namn, som jukeboxreparatör... Vägen till vad Kutens Bensin är i dag har korsat både det omöjliga och det otroliga.
Varenda pinal och gammal pryl på Kutens Bensin känns omsorgsfullt placerade där. Varje rostig skylt, varje trasig stol är liksom där med ett mystiskt syfte. Logiken lyser skönt med sin frånvaro. De som klarar av att se något vackert i något som inte är sprillans nytt upplever ett förfallets skönhet, och det är just denna konst som Thomas är en mästare på. Allsköns skrot kommer på ett eller annat sätt till Kuten, kombineras med andra saker som redan finns där och plötsligt föds en ny mening av något som tidigare kasserats.
Otaliga är de besökare som fått låna pengar till inträde, som fått skjuts till färjan mitt i natten, som fått höra otroliga berättelser av en man som ingen klocka tycks äga. Thomas Lindholm inte bara skapade Kuten, han ÄR Kuten.
(har jobbat som Propagandaminister, dörrslusk och backbärare på Kutens Bensin sedan mitten av 1990-talet)
Så jobbar vi med nyheter