Kristian "Kricke" Klintberg

Kricke Klintberg, Brissund, har hastigt avlidit i sitt 82 levnadsår. Han var född och uppvuxen i Vallstena men flyttade tidigt till stan för fortsatta studier vid Visby Allmänna Läroverk där han avlade sin studentexamen 1945.
Därefter följde en treårig volontärtid på tidningen Gotlänningen. Kricke var senare verksam som journalist på Gotlänningen under ett antal år, flyttade därefter till Gotlands Folkblad, där han blev kvar till 1962.
Från 1962 började ett helt nytt arbetsfält. Algeriet med Rädda Barnens riksförbund som arbetsgivare. Första kontraktet var på sex månader och arbetet bestod av bildmaterial och reportage till Rädda Barnens tidning, Barnen och Vi. Det blev emellertid förlängning av kontraktet som avslutades tio år senare.
Kricke fortsatte som administratör och ledare för Rädda Barnens pilotprojekt mot ögonsjukdomar i samråd med Världshälsoorganisationen (WHO).
Det blev många händelserika år. Samarbetet mellan Kricke och Algerierna fungerade utmärkt på alla nivåer. Hans insatser uppskattades av såväl Algeriska hälsovårdsministeriet WHO som Rädda Barnen.
Efter avslutad utlandstjänstgöring blev Kricke anställd på Gotlands Allehanda som redigerare, där blev han kvar fram till sin pensionering.
Fritiden ägnades åt ritblock, penslar och staffli, han var mycket road av detta, deltog även i ett par amatörutställningar. Han var en hängiven djur- och naturvän, smultronstället i tillvaron var Brissund med den stora naturtomt som han varsamt ansade och skötte, den dagliga turen till havet var ett måste. Kricke hade "många strängar på sin lyra", han spelade både gitarr och bas, under ungdomsåren var han aktiv i flera dansband.
Närmast sörjande är makan Kerstin, Brissund, syskonbarn med familjer, svågrar och svägerskor med familjer.

Algot Karlsson, Klintehamn, har avlidit under sitt 89:e levnadsår. Han växte upp i Skeda socken, Östergötland, som det sjätte barnet i en syskonskara av nio barn. Som tonåring gick han som skomakarlärling och arbetade även en tid i herrkonfektionsaffär på olika orter i Östergötland och Västergötland.
Under krigsåren blev han inkallad till Gotland och Klintehamn blev hans stationeringsort där hans uppgift bland annat blev att vara kock. Hans tidiga engagemang för kyrkan gjorde att han snabbt kände sig som hemma i Salemförsamlingen i Klintehamn. Sång och musik var ett stort intresse för honom. Likaså blev han snart engagerad i söndagsskola och ungdomsarbete i församlingen, en uppgift han förknippades med i flera årtionden och många Klintehamnsbarn och ungdomar kom i kontakt med Algot som söndagsskolläraren eller GK-ledaren.
Kärleken fick honom att bli Klintehamnsbo. Han gifte sig 1944 med Ingrid Johansson och involverades snabbt i familjen Johanssons möbelhandel, tapetseri, snickeri och även viss begravningsbyråverksamhet på Verkstadsgatan 8.
Många gotländska hem har fått möbler omklädda eller levererade av Algot.
Efter en hjärtinfarkt i slutet på 70-talet såldes butiken och bostaden och paret flyttade till Uppsala, dit barnen redan hade flyttat. Som omtänksam morfar och farfar fick han en viktig plats i familjen för sina barnbarn. Han fick även tid till ett stort engagemang i Gideoniternas bibelspridningsverksamhet. 1983 flyttade Algot och hans maka tillbaka till Klintehamn och det nybyggda Odvaldsområdet. Barnen med familjer fortsatte att var mycket viktiga för honom.
De sista veckorna präglades av sjukdom men Algot fortsatte i sina sista dagar att värna om familj, släkt och vänner med omtanke och förböner.
Han sörjs närmast av hustrun Ingrid, dottern Kerstin Christoffersson med make Olle i Uppsala, dottern Margareta Jonsson med make Håkan i Fröjel, sonen Sven-Göran Algotsson med maka Yvonne i Visby, barnbarn, barnbarnsbarn och sin yngsta syster Inga Berg med make Evert på Lidingö.