Kometen Chernykh rundar Solen
Jordbanan är ju inte helt rund och vi är på väg in mot dess närmaste punkt till Solen och är som närmast den 4 januari. Månen är däremot som närmast Jorden vid två tillfällen, första gången vid nyårsdagen och nästa gång den 30 januari. Den är som längst bort den 17 januari. Fullmånen inträffar den 14 och påföljande nymåne den 29. Det blir ingen sol- eller månförmörkelse under den kommande månaden, utan vi får ännu vänta några månader på att något sådant ska inträffa.
Merkurius håller sig ur sikte under januari, medan det blir lite ovanliga förhållanden om man vill se på Venus. Den ligger just nu ganska nära horisonten och syns först under en knapp vecka som "aftonstjärna". Sedan passerar den snabbt förbi på hitsidan om Solen och dyker efter några dygn upp som "morgonstjärna" omkring den 15 januari.
Mars ser vi som tidigare: den går upp under dagtid och är sedan uppe till "småtimmarna", men går ner allt tidigare för varje natt, vid fyratiden runt årsskiftet och tretiden vid nästa månadsskifte. Än så länge har den ganska stor ljusstyrka och är lätt att känna igen.
Jupiter går däremot upp några timmar efter midnatt och syns sedan mycket bra om morgnarna fram till gryningen, då den står ganska högt på himlavalvet. Dess månar genomgår åtta förmörkelser under den kommande månaden. Den innersta månen Io hinner med fyra av dem.
Saturnus kan ses från skymningen fram till gryningen och då kan man se dess kapplöpning med Månen. Den senare rör sig ju "åt vänster" i förhållande till stjärnbilderna och "förlorar" alltid kapplöpningen. Så t.ex. står Månen natten till den 15 januari en liten bit till höger om Saturnus, men redan nästa kväll har Månen flyttat sig till vänster om Saturnus. Efter detta ökar avståndet mellan dem och det blir ett nytt möte en knapp månad senare.
De mörka vinternätterna kan fresta till att leta upp asteroider. Med en bra kikare eller ett litet teleskop kan man se de fyra största: Ceres, Pallas, Juno och Vesta. Ceres är den största av dem, med en diameter på knappa tusen kilometer, men når aldrig en ljusstyrka på mer än 7,9. Den nästan klotrunda Vesta är ungefär hälften så stor, men har så ljus yta att den når en ljusstyrka på 6,3. Detta innebär att den kan ses utan hjälpmedel och detta kan ske alldeles i början av året då den står som närmast oss. Leta i nederkanten av stjärnbilden Tvillingarna efter en prick som inte tindrar!
En av årets sex kometpassager inträffar under januari, då Komet Chernykh rundar Solen. Den upptäcktes så sent som 1978 och har en omloppstid av 14 år och observerades förra gången år 1992. Den rundar Solen på betryggande avstånd - mer än dubbla avståndet mellan Jorden och Solen. Den yttre vändpunkten ligger nästan ända ute vid Saturnusbanan.
En enda meteorskur gör med sina "stjärnfall" natthimlen lite mer spännande än vanligt under månaden och det är Kvadrantiderna som vi passerar genom 1-6 januari, med maximum 3-4 jan. Under de mest gynnsamma åren kan det bli upp till 130 "stjärnskott" i timman. En möjlig moderkomet är den ljussvaga Komet Machholz 1. Den passerar c:a vart femte år så nära Jupiter att det är troligt att material slits loss från den och sprids ut längs dess bana. En del av detta hamnar så småningom i vår atmosfär och brinner upp. Normalt brukar meteorskurar uppkallas efter de stjärnbilder som de ser ut att stråla ut från. Stjärnbilden Murkvadranten är dock "bortreviderad" och ingår nu i Bootes (Björnvaktaren), i förlängningen nedåt från "tistelstången" i Karlavagnen.
Tord Porsne
Så jobbar vi med nyheter