Klintdrömmar, magiska kannor och roliga poliser
Helgtjänstgöring blir lätt intensiv, eftersom GA då bara har en skrivande reporter och en fotograf i tjänst. Samtidigt är helgerna bland det roligaste man kan göra. De fylls ofta av kultur, människor och tvära kast. Precis så har den här påsken varit, vilket du till stora delar kan se i dagens GA.
Nu går jag på sex dagars ledighet, med sköna minnen av den lilla människans enskilda engagemang och styrkan i de större samlingarnas sammanhang.
Att regelbundet ringa vakthavande befäl hos polisen är en av GA:s många redaktionella rutiner. Det är ur ett personligt perspektiv alltid intressant att höra vem som svarar, eftersom befälen har och är väldigt varierande och på olika sätt intressanta karaktärer.
Håkan Larsson är exempelvis en kul kille. Den som tvivlar kan hålla koll på polisens nya webbrapportering om polisiära händelser i länet. Noterat på påskdagen:
"16:38, fylleri, Jungmansgatan. Efter avancerat alkoholintag under dagen bestämmer sig en medborgare för att ta en liten cykeltur. Cykelturen ställs in av en polispatrull som i stället bjuder på en polisbilstur till tillnyktringsenheten."
Den här, från långfredagens afton, är också signerad Larsson:
"En man omhändertas
efter avslutat spritkalas.
Det blir transport med piketen
till tillnyktringsenheten."
Stor humor. Läs mer på polisen.se, klicka på Gotlands län.
En kanna har nyligen vänt upp och ner på min tillvaro, i positiv bemärkelse.
Kannan är en vattenkanna, med ett filter med aktivt kol som ska ta bort eventuella partiklar och oönskade doft- och smakämnen. I min brunn hemma i Hejde finns det gott om sådant. Oönskat.
Vattnet i sig håller god kvalitet, men stinker av vätgas. Det är en sorg, för bra och gott vatten är himla viktigt - och inte sällan himla sällsynt, här på ön.
Just vattnet fick mig faktiskt att känna tveksamhet inför att köpa gården, men jag bestämde mig för att lära mig leva med det. Och det har jag gjort. Jag köpte en sådan där bubbelmaskin och den är till hjälp vad gäller just dricksvatten. Kolsyran tar bort en hel del, men inte allt.
Jag har helt enkelt fått vänja mig, så gott det gått. Tills nu...
Det är nästan som magi. I med filtret, fyll på från kranen, häll upp i glas och - vatten! Helt vanligt, neutralt, glasklart och törstsläckande vatten. Livet leker!
Jag har förresten fortfarande inte hittat någonstans att bo, så - charmig bostad sökes! Att hyra, ja tack. Året runt, ja tack. Visby, ja tack. Innerstaden, ja tack.
Ja vad då? Det är ju det jag helst av allt vill. Att jag kan nöja mig med något annat och mer sannolikt boende är en annan sak. Just nu siktar jag högt.
Klinten, ja tack!
För övrigt anser jag att den pågående sänkningen av de skyltade hastigheterna på ön bara är en anpassning till den saktfärdiga fart en besvärande stor andel av de gotländska bilisterna (det är så året runt och kan inte skyllas på främst turister) redan har, alldeles oavsett väg och väglag.
En riktigt kuslig följdtanke är att de nya skyltarna kanske får bilisterna att lägga sig tio kilometer under DEN hastigheten i stället... Burr!
Så jobbar vi med nyheter