Linnéåret 2007 uppmärksammas som bekant med en rad programpunkter i botaniska trädgården, i kväll invigs dessutom två mer permanenta hyllningar till Blomsterkungen.
Den ena är en 1700-tals kålgård, det vill säga ett trädgårdsland.
- Jag kollade upp ordet kålgård i Nationalencyklopedin och det fanns inte med. Det kanske är ett förlegat ord, men för mig som är från Västergötland hette det inte trädgårdsland, utan kålgård, säger trädgårdsstyrelsens ordförande Lennart Lindgren.
Helene Stade har anlagt kålgården och grönsaker är hennes specialintresse.
- Jag tycker väldigt mycket om att odla grönsaker. Jag har valt växter ur en skrift över vad som fanns i Linnés pappa, Nils Linnaeus, trädgård. Han valde att blanda blommor med grönsaker eftersom han ville ha det vackert omkring sig, säger hon.
Fadern var präst och kålgården i botaniska trädgården representerar således en lite finare 1700-tals täppa med växter som majs och jordärtskocka. Här finns även solrosor, råg, bovete, majs, ärtor, morötter och gräslök, för att nämna något och i ett hörn reser sig två humlestörar.
- Det var lag på att alla gårdar skulle odla humle, så mycket som möjligt. Humlen användes till öltillverkning, dels för smakens skulle, dels för att konservera ölen, annars skulle den inte hålla sig mer än en vecka, säger Helene Stade.
I kålgården finns även potatis.
- Jag har satt Alströmerpotatis eftersom det lär vara den allra första potatisen som odlades i Sverige, men den odlades bara för blommornas skull eftersom de trodde att den var giftig, säger Helene Stade.
- Det var först när man lärde sig bränna brännvin som det tog fart på potatisodlandet, säger Bengt Rosén.
Det är inte bara växtvalet som är typiskt för 1700-talet, utan även kålgårdens utformning med upphöjda bäddar, som gör att solen bättre värmer på våren och fukten stannar längre vid torka och halm i gångarna för att hålla ogräset borta, gamla men inte förlegade odlingsknep.
- Tanken med en botanisk trädgård är inte bara att den ska vara vacker, utan den ska även vara praktisk och ge tips och idéer, säger Lennart Lindgren.
Linnéslinga
Den andra nyheten är en liten promenadslinga i botaniska trädgården, till växter med särskild anknytning till Linné, framtagen av Bengt Rosén. Slingan omfattar totalt 21 växter och i ett litet häfte som tagits fram om dessa och som finns till låns vid trädgårdens entréer, står att läsa vad Linné själv skrivit om växterna, dess användningsområden och olika namn på olika platser i landet.
Bland de 21 växter finns vejde, som förr användes för att färga tyg blått, valeriana, idegran, daggkåpa och gulkronill. Den sistnämnda fann Linné på östra sidan av Torsburgen och om växten skriver han i Den gotländska resan, "Jag hade aldrig trott att denna buske vuxit vilt vild i Sverige fast 20 botanister sagt det, om jag icke själv det sett."