Ingemar Ljung fick sin medicinska utbildning vid Karolinska institutet och kom 1960 till Visby för kirurgassistenstjänstgöring. Han och familjen fattade tycke för ön och Ingemar tillträdde en tjänst som underläkare hos Olof Odén . Några år senare blev han biträdande överläkare på samma klinik och utnämndes till överläkare 1976.
Han utvecklades till en mycket händig allmänkirurg som fick ge sig i kast med många besvärliga fall. Ingemar hade alltid det goda omdömet att kunna avstå från att skära utan bara att ta till kniven när det var nödvändigt. Under sina år i överordnad ställning såg han många yngre kollegor komma och gå. Han var alltid uppmuntrande och hjälpte många på sina första stapplande steg inom kirurgin. I mitten av 80-talet var han under ett par år klinikchef på kirurgkliniken och bistod till att utveckla kliniken ..
Ingemar var den glade och positive kollegan med finstämd humor och skrattade ofta. Han gav oss rådet att i vardagsslitet värna om arbetsglädjen - "det viktigaste för då går allting mycket lättare". Som den livsnjutare han var hade han en passion för bakverk och kunde känna doften av tårta på långt håll.
Han var kanske inte alltid så förtjust i att komma in på natten, utan försökte gärna lösa de problem jourhavande kirurg hade per telefon. Kände han att han verkligen behövdes, kom han naturligtvis men det hände att han inte ens tog av sig hatten vid akutkonsultationen. Skrönorna runt Ingemar är många och orsakar ännu många skratt och glada minnen.
Vid Ingemars pensionering 1992 anordnades en stor fest "Cace baking contest" med tema tårtor, för att hylla en avhållen kollega.
Efter pensioneringen tjänstgjorde han under flera år som vikarierande distriktsläkare runt om på Gotland.
Många var Ingemars intressen vid sida av kirurgin.
Han älskade Botaniska trädgården, dit han drog oss yngre kollegor senvinterkvällar för att i ficklampans sken studera blommande Kinesisk Trollhasssel eller Kejsarolvon.
Ingemar hyste stor omtanke om sina vänner och intresserade sig för bland annat konst, musik, mattor och frimärken.
Sista gången vi träffade Ingemar var på hans 80_årsdag den 29 december 2006 då han med stor förnöjsamhet lät sig hyllas av nära och kära.
Nu är Ingemar borta och vi är många som minns honom med stor glädje och tacksamhet.