Inga-Greta "Igge" Stenström
Redan tidigt kunde man ana att det skulle bli något exceptionellt av den lilla tösen från Visby. Hon gick ut Visby Högre Flickskola 1932 med ett stipendium på 500 kronor, vilket då räckte till en termins studier i Uppsala där hon fick, som det då hette, kindergartenutbildning. Så småningom ledde detta fram till en socionomutbildning, men på vägen dit gick hon kurser i bland annat tysk affärskorrespondens, vävning, ungdomsledarutbildning, yrkesekonomi och spädbarnskurser. Listan över anställningar hon haft är en intressant läsning: barnflicka, kassörska, växeltelefonist, tidningsanställd, pojkhemsföreståndarinna, barnsköterska, biträde åt barnavårdsmannen, vikarierande socialchef, barnavårdsman, socialassistent, assistent för asocial och kriminell ungdom och slutligen barnomsorgschef i Visby. Ett liv som lämnat spår, mycket spår och välsignade spår. Och där någonstans, mitt i alla dessa utbildningar träffar hon Carl-Bertil och får tillsammans med honom Olle, Lasse och Pelle som blev deras ögonstenar.
Barnen har alltid varit centrala i Igges liv. Igge var speciell, för det fanns inget som var främmande för henne. In i det sista läste hon varje nummer av Illustrerad Vetenskap, skapade konstverk med sina händer och var närvarande i kyrkan, hennes andra hem, utan att fysiskt kunna vara på plats.
Tidigt fick Gud tag på henne - eller hon tag på Gud. Tron blev en grund att leva på och av. 19 år gammal blev hon medlem i församlingen och i allt som hände här i vår vackra kyrka fanns Igge med. Allt hon gjorde formades ur hennes tro på Kristus. Hon var den som höll ihop, inte bara grupperna i församlingen, utan också gamla skolklasser och studiegrupper. Hon höll kontakt med ofantligt många människor - för hon kände sin kallelse att älska andra människor. Hon ringde, skrev brev och sökte upp, hon var en sann missionär och själavårdare. Hon var en av två som prenumererade på mina predikningar - om det var för hennes egen eller för min skull vet jag inte, både ock tror jag, och det betydde ofantligt mycket för mig.
Ord som flit, kärlek, omsorg, nyfikenhet karakteriserar henne in i det sista. Jag har faktiskt aldrig hört ett ont ord av någon om Igge. De sista åren blev sjukdomarnas år för henne och Carl-Bertil. Åldern och sjukdomen tärde på kroppen, men inte på humöret, inte på viljan, inte på livsglädjen. Johannes skrev om kärleken som fördrev rädslan - Igge bars av den kärleken. Jag besökte henne strax före jul på lasarettet. Hon var beredd, inte rädd. Hon hade ont, men visade ändå omsorg om andra människor. Jag fattar inte riktigt hur hon hade tid med allt och hur hon orkade? Var det tid hon tog från sina egna barn och sitt hem? Kanske, men ändå inte. Var det något hon missade på grund av sitt engagemang för barnen och kyrkan? Kanske, men inget hon saknade. Snarare tror jag att tid var något Igge också hade kommit på hur man skapar.
Och kraften till allt detta fick hon ur sin tro, ur sin kallelse, ur sitt engagemang. Hon hade nog förstått innebörden i orden: "Gudomlige mästare, låt mig sträva, inte så mycket efter att själv bli tröstad, som efter att trösta, inte så mycket efter att bli förstådd som efter att förstå, inte så mycket efter att bli älskad som efter att älska. Ty när vi ger, tar vi emot, när vi förlåter får vi förlåtelse och när vi dör uppstår vi till det eviga livet"...."
Före överlåtelsen spelade sonen Pelle Stenström, på violin, Johann Sebastians Bachs "Air" och efter överlåtelsen "Dagen är nära" av Georg Friedrich Händel. Psalmen "Som sådden förnimmer Guds välbehag" sjöngs gemensamt varefter avsked togs vid "Igges" bår. Vid båren talade Gunborg Gustafsson för Riddaretemplet S:t Hans Damklubb. Efter avskedstagandet följde välsignelsen och som avslutning spelade kantorn Johann Sebastian Bachs "Bist Du bei mir".
Minnesstund följde sedan i Metodistkyrkans nedre del. Där höll sonen Lasse Stenström ett personligt tal över sin Mors minne samt Svågern Ture Stenström. Talade gjorde även Wayne Lewis, Torsten Molin och Sonia Landin. Per-Olof och Eva Sahlberg sjöng duett "Blommande sköna dalar" av Topelius/Palm samt "Ett barn i Guds famn" av Frostensson/Jernestrand.
Maken Carl-Bertil tackade på de anhörigas vägnar och officianten avslöt samvaron med bön.
Från blomstergärden runt båren kan nämnas blommor från bland annat Metodistkyrkan på Gotland, Palaverklubben samt Barn och Utbildningsförvaltningen Gotlands Kommun.
Gåvor hade överlämnats till Metodistkyrkan på Gotland från bland annat Tempelriddarnas Damklubb och Fruntimmersamfundets Stiftelse i Visby. Gåvor hade även överlämnats till Rädda Barnen, Lutherhjälpen och Läkare utan gränser.
Så jobbar vi med nyheter