Hockeyn ledde till teatern

Förra året kom den andra filmen om tempelriddaren Arn Magnusson spelad av Joakim Nätterqvist. Projektet är Sveriges största hittills och filmerna har älskats av publiken.
- Det känns jävligt bra, och jag har fått mycket uppmärksamhet efter rollen, är Joakims spontana kommentar.

Vad många kanske inte vet är att Joakim är uppvuxen med hästar och ridning. Både pappa Ted och mamma Pia Nätterqvist är välkända profiler inom svensk hästhoppning.
- Man skulle nästan kunna säga att jag är född på hästryggen. Mammas värkar satte igång när hon var på hopptävlingar med pappa, berättar Joakim.
Inte heller filmteamet visste om hans bakgrund. Men med facit i hand visade det sig vara ett riktigt lyckokast, inte minst med tanke på hur ofta riddare Arn faktiskt befinner sig på hästryggen.
- Det passade mig. Jag gillar när det är riktigt fysiskt på film, gärna slagsmål eller att man blir jagad. Att filma med hästar var riktigt roligt och jag hoppas att det blir mer sånt. Och det var riktigt häftiga hästar jag fick rida.

Men när Joakim var liten var det få killar som red. Det plus att han var mer intresserad av att rida ute i naturen och hitta på saker än att harva runt i en manege, gjorde att han i stället kom att satsa på andra sporter, bland annat hockey. När det var dags att söka till gymnasiet ville han komma så nära ishallen som möjligt och valde därför mediegymnasiet.
När klassen satte upp sin första pjäs, Blodsbröllop, där Joakim bland annat spelade brudgummen, förstod han att det var något som han ville fortsätta med.
- Det är ingen komedi direkt men jag tyckte att det var jättekul och spännande. Dessutom har jag alltid varit intresserad av film.
Var du en mönsterelev i skolan?
- Nej, det var jag nog inte. Men jag var väldigt målinriktad. Fast kanske inte alltid på det som var målet med lektionerna.
Vissa kanske kan tycka att det är ett långt steg att gå från idrott till skådespeleri, men Joakim ser många likheter.
- Man rör sig över en särskild yta, man måste ha fokus och vara följsam och lyssna, både på scenen och med kameran. Och sen är det som ett nära grupparbete med andra som måste fungera.

För någon vecka sedan började den andra delen av Livet i Fagervik sändas på tv. Inspelningarna är klara och Joakim har lite tid över till att koncentrera sig på sitt andra stora intresse - musiken och bandet Narcisisstic Street där han utgör ena halvan som sångare och textskrivare.
Planen är att ge ut en andra skiva redan i början av december, därefter blir det förhoppningsvis några spelningar.
- Det är väldigt kreativt att jobba med musik och ett bra komplement till teatern och filmen. Det finns många likheter mellan dem. Det ska synkas, sen är det tagning och slutligen ska allt sättas. Teatern och filmen befruktar verkligen varandra.