Herbert Hammerin

Herbert Hammerin, Ahr i Fleringe, har efter en kort tids sjukdom stilla insomnat den 7 februari.
Herbert föddes i Rute 1927, men flyttade med familjen till Fleringe några år senare. Efter skolgång började han arbeta som tolvåring vid Ahrs bruk. Det var aldrig tal om annat än att arbeta i stenbrotten, det fanns inte så mycket att välja på heller för en stenarbetarson.
Herbert fick vara med och bryta sten för hand till en början, men sedan körde han både grävmaskin och lok ner till hamnen. När Norrbottens Jernverk tog över brytningen 1947 fick han ansvara för utlastningen i hamnen.
På Hau hittade han sitt livs kärlek och med Vera, född Stening gifte han sig 1955. Arbetsplatsen bytte ägare, men Herbert blev kvar inom kalkbrytningen till nedläggningen av Ahrs bruk 1985 då Herbert fick avtalspension.
Alltsedan sjuttiotalet när SSAB tog över verksamheten skötte Herbert och Vera deras fritidsby och fick därigenom många vänner och bekanta från hela landet. När fritidsbyn såldes fortsatte Herbert att vara vaktmästare och hustomte för de flesta och såg till att allt fungerade när stugägarna kom till Ahr. En öppen dörr och doft av kaffe eller rökt flundra har varit signum för Herbert och Vera och ett oräkneligt antal vänner har suttit i deras kök och alltid blivit bjudna på både mat och kaffe.
Oräkneliga är också de gånger Herbert ställt upp för både släkt och vänner och hjälpt till när någon maskin krånglat eller någon behövt stöd och sällskap. Unga som gamla har fått ta del av hans omsorg och han har varit både pappa, mentor och mästare för många. Liksom Fridolin har han talat med bönder på bönders sätt och med lärde män, om inte på latin så på ett språk som bara var hans, men som alla förstod.
Eftersom fiske varit en stor del i hela hans liv blev det naturligt att Herbert anställdes vid Hushållningssällskapets kläckningsstation där mängder av laxyngel märkts och satts ut genom åren. Han fanns också alltid till hands när verksamheten övergick till att bli Ahrs forskningsstation i Länsstyrelsens regi. På senare år fick Herbert Gotlands kommuns uppdrag att sköta vattenmängds- och temperaturmätning i Bäste träsk, ett uppdrag han hade fram till sin bortgång.
Före kommunsammanslagningen var Herbert aktiv i olika nämnder i Fårösunds kommun och han var också valförrättare i många år. I yngre år var Herbert ofta på jakt, men sedan tog intresset för fiske över mer och mer och han tog också hand om fisken antingen i "röken" eller på spisen. Hans inkokta sik och sillinläggningar fattades aldrig på kalasborden.
Den tremänning han fiskade med blev känd genom att den användes både vid den första postrodden till Böda 1982 och till Stockholm med Hembygdsförbundets budkavle 1984, då sonen Gunnar var skeppare ombord.
Tillsammans med Vera har Herbert besökt de flesta fiskelägen och hamnar på ön, de har ofta och gärna åkt runt på Gotland i bil.
För ett par år sedan drabbades Herbert av cancer och trots olika behandlingar och en okuvlig vilja att bemästra alla svåra situationer bröts motståndet obevekligt ner den sista månaden.
Herbert efterlämnar förutom hustrun Vera, fem barn, barnbarn och barnsbarnsbarn, två systrar och ett oräkneligt antal vänner och bekanta.
Kungen av Ahr har lagt ner årorna och vågorna vid fiskeläget viskar stilla: Sov i ro.