HÄGG-ERIKSSON

En högtidlig vigsel och en strålande bröllopsfest, där gotländska och zambiska traditioner blandades, ägde rum i Öja kyrka, respektive Majstregårdens restaurang den 13 augusti 2005, då Elina Hägg, Öja, sammanvigdes med Bertil Eriksson, Chankwakwa farm, Kabwe, Zambia.
Elina antog i samband med bröllopet efternamnet Eriksson.
Till kimbning från kyrkklockan, utförd av grannarna i Öja, och med spelmännen Bengt Kahlström och Karin Bromö i täten, spelande "Gotländsk brudmarsch", anlände brudföljet genom en ståtlig äreport bunden av brudparets vänner, till kyrkan. I brudföljet gick 4-åriga brudnäbbarna Elin Fackel, Freja Tellström och August Tellström, tärnorna Clara Hägg, Marlene Söderholm, Lotta Berling, samt marskalkarna Mattias Fackel, Hamid Salimi och Pierre Findlay. Alla flickor bar klänningar i afrikansk stil, uppsydda i Zambia.
Vigselförrättare pastor Kjell Karlsten höll vigselakten och det innerliga talet till brudparet både på engelska och på svenska. Knappt var de två sammanvigda innan jublet och lovsången bröt ut, glädjeyttringar ovanliga i en svensk kyrka.
I gudstjänsten deltog brudgummens systrar Elsa, Nicola och Greta med sången "More than what I wanted" av Cece Winans, till ackompanjemang på gitarr av Lars Björkqvist. Brudens syster Clara Hägg spelade på tvärflöjt "Hey Jude" av Lennon/Mc Cartney. Psalmerna "En vänlig grönska" och "Morning has broken" sjöngs gemensamt.
Uttåget, eller snarare dansen ut, skedde till trummor och bembasången "Takwawa owawanga Jesu" ("There´s no one, there´s no one like Jesus").
Festligheterna fortsatte sedan på restaurang Majstregården dit brudparet anlände i en Impala från sent 50-tal. Flera uppträdanden med sång och spex gjordes, och rörande tal hölls. Bland andra talade brudens far, mormor och mormors mor, samt brudgummens far, mor, farmor och systrar. Värdinnor var brudens moster Maria Svensson och brudgummens syster Greta Eriksson Salimi. Sue Ellens dansband hade inte svårt att få natten att gå med den medryckande musiken och de dansglada bröllopsgästerna.
Utanför samlades så småningom under sena kvällen en stor skara människor för att se brud, varför brudföljet än en gång fick ordna sig och tåga ut.
Över Hoburgens klintar syntes i den mörka natten eldslukeri och ett stort fyrverkeri, och mellan kullarna rullade mjukt ljudet av gotländska sånger, spontant sjungna av dem som kommit för att se brud, besvarade med afrikanska taktfasta sånger av de zambiska vännerna.
Brudparet tillbringade bröllopsnatten i en strandbod alldeles intill havet där solen stiger upp, innan resan så småningom ställdes till brudens nya hem i inlandet Zambia, där floden Mulungushi är den närmaste påminnelsen hon får om sin uppväxt där havshorisonten fanns nära.