Gunhild Engström
Hon föddes den 29 januari 1910 och var nummer fem i ordningen av en syskonskara på sju barn till Arvid och Hilma Engström från Skinnarve i Levide. Hon och tvillingbrodern Valter var de två sista av denna syskonskara. Jag minns att jag hoppades att de båda skulle få uppleva sin 90-årsdag tillsammans, vilket dom också fick. Valter dog två år senare.
I ungdomen arbetade hon som hembiträde hos en Anna Nilsson i Klintehamn. Hon kom dit 1927, 17 år gammal och stannade där i 18 år.
Jag citerar betyget hon fick av Anna Nilsson när hon på egen begäran slutade sin tjänst 1945.
"Fröken Engström har under hela denna tid visat sig vara synnerligen plikttrogen, arbetsam, ärlig, proper, sparsam och ordentlig. Hon har även visat sig skicklig i matlagning samt visat sig äga utomordentliga förutsättningar för skötandet av ett hem, varför jag härmed oreserverat kan giva henne min varmaste rekommendation"
Hon flyttade sedan till Visby och utbildade sig till hemsamarit, inom detta yrke arbetade hon sedan under hela sitt yrkesverksamma liv. Hon förblev ogift och vigde sitt liv åt sina gamlingar och åt Baptistförsamlingen. Hon tyckte även mycket om att resa både i Sverige och utomlands, bl.a. har hon varit i Italien, Holland och i Israel som hon dessutom besökte två gånger. Jag har själv varit i Israel och vi kom fram till att vi hade haft samma guide i Jerusalem som hette Abdullah Tuffaha.
Hon kom ofta ut till oss i Levide på helgerna när vi syskon var små. Då hade man alltid bråttom upp till busshållplatsen för att möta henne i hopp om att man skulle få lite godis. Visserligen arbetade pappa i affären på den tiden, men det var ändå roligare med stadsgodis.
Fram till för två år sedan bodde hon kvar i sin lägenhet på Säves väg i Visby. Hon klarade sig ganska bra själv, men hade hemhjälp sista tiden. Det är inte mer än 4-5 år sedan som hon lagade kroppkakor till mig, hon visste att det är min älsklingsrätt.
Hon hade även katten Missan som hon månade mycket om.
Våren 2005 bröt hon lårbenshalsen, efter rehabiliteringen från detta gick det dock inte att bo kvar hemma längre. Hon flyttade då till äldreboendet Pjäsen på A-7 området. Hon fann sig väl tillrätta där, väl medveten om att det inte skulle gå att bo kvar hemma. När hon flyttade dit ville hon inte längre ha kvar TV:n. Däremot hade hon kvar dagstidningen som hon tittade i varje dag. Synen var det inga problem med, däremot hörseln och närminnet som blev allt sämre med tiden. Hon var omtyckt på avdelningen för sin humor och var känd för att alltid få sista ordet. De sista veckorna var hon sängliggande och sov den mesta av tiden.
Jag var uppe och hälsade på tre dagar innan hon dog. Fick dock ingen kontakt med henne, men när jag höll henne i handen kändes det som att hon var medveten om att någon var där.
På morgonen den 22 mars märkte personalen att andningen blev mera oregelbunden och förstod då att det inte var så långt kvar. En av personalen stannade kvar och inväntade slutet. Hon somnade in lugnt och stilla vid 10-tiden, 97 år och 52 dagar gammal.
Närmast sörjande är syskonbarnen med familjer, övrig släkt och vänner.
Systersonen Bosse Gottberg
Så jobbar vi med nyheter