Gotland har mist en idrottssprofil

Erik Johansson, nu bosatt i Bollnäs, har följt "Henna" hela vägen under idrottskarriären, plockade fram lite fakta kring den välkände stenhuggaren som också blev känd bollspelare. Ja inte bara fotboll förresten. Vännen Erland Nilsson, Lomma i Malmö, ringde upp mig.
- Glöm inte bort att "Henna" även var en skicklig brottare, sa han.
"Henna" var ingen oäven handbolls- och hockeyspelare faktiskt, men det var fotbollen som blev hans riktigt stora idrott.
Jag hade förresten förmånen att ha "Henna" som ledare för Gotlands landskapslag i fotboll. Ett skojigt minne från den tiden var då vi satte oss på färjan en lördag morgon för färd till Öland. Vädret var strålande fint. Vi ville fördriva tiden med lite kortspel på däck. Ut kom "Henna": "Nej, nej grabbar inte skall ni sitta här och gassa er i solskenet, tänk på att ni skall spela boll i eftermiddag...".

Respekterad man
Korten samlades ihop, in i skuggan där vi blev fast tills vi kom fram. Kan intyga att "Henna" var en mycket respekterad man, en ledare att se upp till.
"Henna" Karlsson representerade själv Gotlands landskapslag vid 17 (!) tillfällen och mycket tack vare detta belönades han 1950 med GF:s guldmedalj.
"Henna" sågs också flitigt i farten vad gällde anläggningar som hockeybanan och fotbollsplanen - Othemvallen! Han var också idog ledare åren 1944-67, blev förresten ordförande i Othem IF 1946.
Erik Johansson berättar: "Hur "Henna" kom över till oss i Othem från Slite minns jag inte. Inför en match mot Visby IF var "Henna" på besök i Hellvi, skulle få taxi till matchen i Othem, privatbilarna var få. Taxin hade dock kört fel. "Henna" kastade sig på cykeln, både domaren och VIF gick med på att skjuta på matchen en kort stund. Matchen slutade 2-2...".
Vid hörnor väntade man in "Henna" som var en stark huvudspelare, nickade in många mål. Inte lätt för motståndarna att markera eller plocka bort denne stabile kille.
Ett annat Erik-minne: "Henna" hade i sin firma en liten lastbil. Han hämtade upp pojkspelare som fick sitta på flaket till Othem. En va de boende längs vägen kallade den ironiskt för barnvagnen...".
"Henna" Karlsson ägnade sig mycket åt inte bara den aktiva delen utan hade ett finger med i det mesta. Uppskattad!
För en del år sen bilade jag till Slite, tyckte att "Henna" passade perfekt in i min idé: "Den gamle och idrotten".
Det blev fyra timmars snack, mest om fotboll förstås. När jag sen skulle återvända, bad mig "Henna" att följa med till hans verkstad. Där fick jag en gåva, en duva som han egenhändigt huggit ut från ett stenblock. Den blev jag mäkta stolt över, ett härligt minne från "Henna" Karlsson.