Gertrud Jakobsson

Begravningsgudstjänst hölls i Eksta kyrka lördagen den 18 april för Gertrud Jakobsson. Kistan var dekorerad med vita liljor och röda rosor tillsammans med murgröna hämtad från Bopparve marker och efter att klockorna ringt samman till begravningen inledde kantor Olof Stenström med att spela den trad. "Amazing grace". Jörgen Larsson sjöng därefter "Flyttfåglarna" av Lydia Lithell och gemensamt sjöng man psalm 249 "Blott en dag ett ögonblick i sänder".
Officiant prosten Sune Österdahl utgick i sitt griftetal från Jes. 38:14 "Du rullar ihop mitt liv som en väv och skär ned mig från varpen.." och förrättade överlåtelsen samt läste texter från bibeln om tryggheten hos Gud både i liv och död. Psalm 285 "Det finns djup i Herrens godhet" och psalm 508 "Nu kommer kväll med vilans bud" omramade begravningsbön, Fader vår och välsignelsen. Jörgen sjöng "Jag har hört om en stad ovan molnen" med text av Lydia Lithell och till utgångsmusik spelade kantorn "Nocturne" av Evert Taube. Kistan bars ut för gravsättning och avsked togs med många varma ord och många vackra blommor. Bland annat lade vänner från Svikkengruppen ned en blomma. Efter att officianten lyst frid över Gertruds sista vilorum sjöngs till avslutning på kyrkogården psalm 297 "Härlig är jorden härlig är Guds himmel". Under klockringning lämnades Eksta kyrka för fortsatt gemenskap i bygdegården. Där inledde man med en måltidsbön och Gertruds sonhustru Louise läste ett poem som Gertrud tyckte om, som hon sparat väl synligt i sitt kök och som börjar "Jag önskar alla människor det bästa som jag vet..."
Officianten läste minnesgåvor från många till Astma och Allergifonden En gåva var lämnad från Hemtjänsten Asarve och en från Fastighets AB Båset.
Gåva var också lämnad till Cancerfonden från SPF-föreningen till Gertruds minne. Minnestal hölls av Rut Edberg, Carina Karlsson, Agnetha Larsson och Birgit Karlsson-Jakobsson. Officianten framförde å de anhörigas vägnar tack till alla som kommit och läste också Atle Burmans dikt "Det säjs att bara tiden går" innan man till till sist sjöng gemensamt psalm 248 "Tryggare kan ingen vara".