Gertrud Jackson
Gertrud Jackson, av släkt och vänner ofta kallad Trudie, var född i Slite på Gotland.
Som 18-åring övertalade hon sin far att få resa till London och arbeta i Sjömanskyrkan i Rotherhithe i Londons hamnområde. 1934 var det en plats som utmärktes av fattigdom och elände. En upplevelse som gjorde djupt intryck på henne.
Efter att ha utbildat sig till husmor vid Fackskolan i Uppsala, arbetade Gertrud under kriget på olika regementen i Sverige.
År 1946 reste hon på uppdrag av en svensk hjälporganisation till det då självständiga Etiopien och arbetade som husmor på Haile Sellassie-sjukhuset i Addis Abeba. I Etiopien kom hon att möta sin blivande man, Allan Jackson, kapten i den brittiska armén. De gifte sig i Solna kyrka 1950. Efter att Allan demobiliserats fick han jobb i British Overseas Food Corporation med placering i Tanganyika, nuvarande Tanzania. Familjen bosatte sig i Urambo, där parets första barn, dottern Christine föddes.
Så småningom flyttade familjen till Kenya, där Allan som tjänsteman i Samväldet, arbetade under tvåårs-kontrakt vilket medförde att man flyttade ofta.
Livet i kolonierna bjöd på många utmaningar. På många platser saknades elektricitet och rinnande vatten var inte alltid en självklarhet. Lejon, ormar och elefanter i trädgården tillhörde vardagen. Ett av mina tidigaste barndomsminnen är hur Gertrud genom att slå på en kopparbricka försökte skrämma iväg elefanter, som höll på att äta upp köksträdgården.
Gertrud accepterade dessa förhållanden och blev en expert på att laga och tillverka föremål som underlättade vardagen. Periodvis bodde familjen i områden som var politiskt instabila men Gertrud var orädd och lyckligtvis drabbades man aldrig av något terrorangrepp.
Under olika perioder när barnen var små svarade Gertrud själv för barnens undervisning (man bodde alltför isolerat för att komma till en skola), och på en plats tog hon på sig ansvaret för att sköta postkontoret. Hon utbildade sig också i maskinskrivning och bokföring och efter Kenyas självständighet arbetade hon i Nairobi för olika organisationer där hennes kunskaper i svenska, engelska och swahili efterfrågades.
År 1975 återvände Gertrud och Allan till England och bosatte sig i Caistor, Lincolnshire.
Efter sin pensionering fick Gertrud tid att utveckla sitt stora intresse för konst och konsthantverk.
1992 blev hon änka, men skaffade sig många vänner i Caistor. Och för många barn blev hon en "surrogat-mormor". I Caistor var hon känd som "the lady with a foreign accent".
Gertrud behöll livet igenom en stor nyfikenhet och var genuint intresserad av människor och deras historia. Hon tyckte om att resa och hade just kommit hem från Australien och flyttat närmare sin son när hon avled.
Gertrud var oerhört road av brevskrivning och höll kontakt med släkt och vänner över hela världen. Hon skrev initierat och målande om de platser hon för tillfället befann sig på såväl i tjänsten som privat. Nu är sista kapitlet skrivet. Och det känns väldigt, väldigt tomt.
Så jobbar vi med nyheter