Visbyprofilen och f.d. adjunkten vid Säveskolan, Folke Westin, har hastigt lämnat oss efter en kort tids sjukdom. Han efterlämnar två brorssöner som närmaste släktingar.Folke Westin blev 69 år och var född 1937 i Robertsfors i Västerbotten. Efter studentexamen kom Folke till Uppsala och Norrlands Nation. Han trivdes utmärkt i studentmiljön, tog betyg i en lång rad ämnen och stannade till 1968 då han tog ut en Filosofie magisterexamen. Studieåren hade innefattat en kort sejour i Tyskland. I slutet av 1968 kom han till Gotland och en adjunktstjänst på Sävegymnasiet som han därefter blev trogen till pensionen. Under fyra år tjänstgjorde han också som studierektor.Folke var mycket omtyckt bland kollegor och elever. Trots eller kanske därför att han alltid gick sina egna vägar. Han var i sanning excentrisk och originell som lärare. Nyexaminerade kollegor brukade han, till deras oförställda förskräckelse, ge en kort instruktion: "Lilla lektionsplaneringen: Ta reda på i vilken sal du skall vara och kontrollera dessutom vilket ämne du skall undervisa i! Stora lektionsplaneringen: Repetera det ovan sagda samt se dessutom till att gylfen är stängd innan du inträder i salen!"Historien rymmer en hel del av Folkes speciella humor. I själva verket var han noga förberedd och påläst medan han försökte få omgivningen att tro att han tog allt med en klackspark. Under ytan fanns hos honom ett starkt humanistiskt credo, en strävan efter balans och insikt i mänsklig dumhet. De små och kloka gestalterna i historien, som politikern Per Albin Hansson, eller litterära representanter för civil olydnad och frihet, som Haseks Soldaten Svejk, blev Folkes ledstjärnor. För att hålla sig ajour med omvärlden räckte det inte med svenska tidningar för Folke. Nästan dagligen lyssnade han på BBC och snabbläste Le Monde, Die Zeit och The Times. Till Folkes många egenheter hörde att han trots sitt stora intresse för omvärlden sällan reste utanför sitt älskade Gotland. Om han till äventyrs gjorde så fick Linköping och brorssönerna bli målet för resan. Han deltog i en rad föreningar och sällskap och visade sig oftast på Visbys alla kulturella evenemang: invigningar, utställningar föreläsningar m.m. där han bidrog med sitt stora engagemang, sin lärdom och sina underfundiga spetsfundigheter. Om någon någonsin varit slagfärdig så var det Folke Westin.Folke var aktiv frimurare, ledamot av De Badande Wännerna (DBW), trägen deltagare i diskussionsklubben Gnistan samt medlem i Samfundet Svejk. För att nu nämna några av hans otaliga sällskapsengagemang.Folke Westins stora beläsenhet märktes på snart sagt alla områden. Med honom kunde man på stående fot med stor behållning diskutera allt från Göran Perssons sista framträdande i Almedalen, medeltida dopfuntar, olika typer mullbärsträd och dess frukter, Hitlers relation till systerdotter Geli Raubal eller till hur nära det var att Sverige upplevde en revolution under några skickelsedigra dagar 1917.Folkes hem var närmast tapetserat med böcker som han ömt vårdade katalogiserade och ständigt studerade. Under hans studietid i Uppsala uppehöll han sig gärna i stadens antikvariat för diskussioner och bokköp. Detsamma gällde Antikvariat Drotten i Visby där han på senare år var en trägen gäst.Med spänstig gång eller per cykel kunde man på förmiddagen se Folke med rak hållning styra kosan mot innerstaden med Almedalsbiblioteket som slutmål. På vägen hade han en rad obligatoriska stopp hos vänner, bekanta, Wessman och Pettersson eller institutioner som Fornsalen. Att få Folke på besök och få höra någon av hans otaliga anekdoter eller slänga käft med honom var en ynnest som många av oss utvalda såg fram mot.Precis som den exotiska färgklick han själv var, var ofta hans klädsel: manchesterbyxorna med de påsydda fickorna i bjärt kontrasterande färger. Redan i slutet av mars var han oavsett väder iklädd sandaler. Även här fanns planering och avsikt. Byxorna var skräddarsydda och av Folkes egen design. På DBW:s sammankomster envisades han med att bära polotröja till kavajen när klädkoden sa slips. Folke hade, som antytts, en unik förmåga att skapa kontakt och ta både unga som gamla på ett underfundigt rättframt sätt. Han hade vänner och bekanta i alla samhällsgrupper och var lika hemma i slöjdargruppen som stadens frimurar- och sällskapssocietet. När det gäller Gotland hade Folke pejl på allt från lokalpolitik till Fornsalens senaste tillskott. Ville man ha en verkligt initierad version så frågade man Folke. När det gällde sig själv var han mer förtegen. Han ville han det så och det accepterade man även om han var något av en gåta med sin närmast spartanska livsföring, personliga charm, principfasthet och egenartade humor.Folke Westin med sin stora humor, beläsenhet och varma gemyt kommer att vara oändligt saknad av många Visbybor och gotlänningar och inte bara av undertecknad som hade förmånen att känna honom under alltför få år. Sådana som Folke görs nog tyvärr inte mer
