Familj & Namn fortsätter på sidan 19
Det var 16 år sedan som vi under märkliga men positiva omständigheter träffades första gången. Vi fann då att vi som mindre familjejordbrukare på var sin plats - Arne på Gotland och jag i inre Småland - hade samma syn på ett jordbruk i kris. Vi led båda två över att landsbygden avfolkades och att utvecklingen gick i negativ riktning. Arne påtalade ofta hur hans ö nedrustades på flera sätt. Regementen lades ner, cementfabriken upphörde och mejeriet med den fina osten "Blå Gotland" slutade med sin tillverkning. Detta hade till följd att många arbetsplatser försvann och jordbrukare med betodling och mjölkproduktion fick det allt svårare.
Satsningar på kongressbyggnader och turistverksamhet trodde Arne inte på. Det går inte att leva på turistverksamhet hela året när turistsäsongen är över efter två till tre månader.
Arnes välgrundade tankegångar framförde han gång på gång genom insändare i Gotlands tidningar. Trots att han bara hade vanlig folkskola som grund behärskade han på et föredömligt sätt vårt svenska språk utan inblandning av konstiga eller främmande låneord. Alla som läste hans insändare förstod vad han menade och det var många läsare som delade hans åsikter. Även de som inte instämde i allt han skrev respekterade honom för att han inte dolde sig bakom anonymiteten utan undertecknade artiklarna med namn.
Jag vet att många tackade Arne för hans insändare och bad honom fortsätta framföra sina åsikter i pressen. Genom Arnes bortgång har tidningarnas insändarsidor blivit fattigare. Vem vågar nu så som han kämpa mot samhällets orättvisor? Vem kan nu formulera vårt enkla men fina svenska språk så som Arne gjort? Finge jag utse "Årets Gotlänning" så skulle jag postumt ge utmärkelsen till Arne Sjögren i Sanda.
Så jobbar vi med nyheter