Familj & Namn fortsätter på sidan 16

I dag är det 1 år sedan du vid 88 års ålder avled efter en svårartad stroke. Eftersom vi saknat dig så mycket, så vill jag gärna skriva om en del minnen från åren som gått. Vi umgicks faktiskt en hel del under 75 års tid. Det har berättats för mig att den allra första gången vi träffades var den 10 juni 1928, då jag döptes i Anga kyrka av kyrkoherde Josef Gadd. Din mamma, faster Klara, bar mig till dopet och farbror August var dopvittne. Du Åke var då 12 år, din syster Margit fyllde 6 år den dagen och lillebror Evald var 4 år.
Det första egna minnet av dig var från försommaren 1930 då du konfirmerades. På våren 1934 gav du oss en jättefin näckros, som du planterade i en brya i vår skog. Den växte sig större och blommade rikligt alla somrar, tills den stora torksommaren 1955 då bryan torkade ut. Somrarna 1935 och 1937 kom du och Evald cyklande från Eksta för att hälsa på morbror Lauritz och moster Agnes. Sedan följdes vi åt till Torsburgen. Du var så duktig på att klättra i berg. Längre fram besteg du ju Kebnekaises hösta topp vid två tillfällen.
Sedan började du studera i Uppsala, och prästvigdes i maj 1945 av biskop Torsten Ysander. Du vigde min min och mig i september 1952, och några år senare döpte du våra två söner. Du var även begravningspräst då mina föräldrar avlidit. Du var kyrkoherde och senare prost i Roma från 1955 till 1981. Då du blev pensionär flyttade du och Siri till det nybyggda bostadsområdet på yttre Östra Vi.
På så vis blev det lagom gångavstånd mellan Furugatan och Linnéavägen, och vi kunde träffas oftare.
Då du nu fick fritid över började du forska tillbaka i Björkandersläkten. Och i augusti 1983 anordnade du släktträff i Tofta med omkring 90 deltagare. Det är nästan otroligt vad många av dem som har avlidit, under de 22 åren som gått sedan släktträffen var. Jag är nu den sista kvarvarande kusinen från din och min gemensamma släktgren.
Du var alltid snäll och hjälpsam, så då vi miste vår äldste son Claes Göran vid Estoniakatastrofen, så var du till god hjälp och tröst.
Den 8 september hade du och Siri kunnat firat 60-årig bröllopsdag om du fått vara frisk förbi den dagen. Det var mycket tråkigt, även därför att ni har haft ett ovanligt lyckligt äktenskap.
Från alla årens gemenskap har vi bara vackra minnen av dig. Det fortsätter att du fattas oss så mycket.
Tack käre Åke för all din goda vänskap under alla år.