ett minne

Jurgen von Zweigbergk kom att spela en avgörande roll när Sovjetunionen - efter närmare ett halvt sekels tystnad och nekande - till slut erkände torpederingen av Gotlandsbolagets SS Hansa i andra världskrigets slutskede.
SS Hansa torpederades tidigt på morgonen den 24 november 1944 mellan Nynäshamn och Visby.
Före Estoniakatastrofen var Hansas sänkning med sina 84 omkomna - endast två överlevde - den enskilda olycka som skördat flest liv i Sverige i modern tid - såväl till lands som till sjöss.
Sveriges relationer med sovjetunionen kom under efterkrigstiden att tyngas av tre "affärer"; Raoul Wallenbergs öde, den nedskjutna DC 3:an och Hansakatastrofen.
Hansa lokaliserades först i juni 1988 av RV Altair, i vars besättning undertecknad deltog som sökstrateg.
Jurgen hade bland annat som chefredaktör för Gotlands Allehanda under flera decennier före lokaliseringen skrivit åtskilliga bakgrundsartiklar till Hansakatastrofen. Vi beslöt oss för att tillsammans skriva boken Hansa; människor, minnen, mysterier.
Vårt samarbete samanföll i tid med Sovjetunionens turbulenta sammanbrott. Mycket som tidigare varit hemligt och omöjligt visade sig plötsligt genomförbart. Jurgen såg möjligheten att ta fram den sista pusselbiten som fattades - uppgifter om Hansas baneman.
Jag tvivlade på projektet samtidigt som bokförlaget pockade på manus. För mig dög lokaliseringen av vraket som vilar på hundra meters djup.
Konspirationsteorier och mer eller mindre bisarra förslag till händelseförlopp fyllde vid det laget en halv flyttkartong.
Jurgen inledde sina "onsdagssamtal" med Moskva och Sovjets motsvarighet till Krigsarkivet. Jurgens första steg var att etablera en engelsktalande (nåja) kontakt. Endast en fråga i taget fick ställas och svar förutskickade till följande onsdag - formellt, artigt och intetsägande. Ibland uppfattade Jurgen viskande ryska röster i marinarkivens ekande salar.
Så en onsdag levererades sensationen; med neutral saklig röst kom besked om aktuell ubåt och befälhavare. Krigshistoriker - som sedan länge utpekat en viss ubåt - visade sig ha haft fel.
Sedan fick vi - på diskreta vägar - tillgång till den sänkande ubåtens loggbok, krigsdagbok och fartygschefens rapport.
I dokumenten kan attacken mot Hansa följas i detalj. Att just Hansa sänktes under andra världskriget var förvisso resultatet av en krigshandling mot ett formellt neutralt land - men en slumpmässig sådan.
Ubåtsbesättningen var revanschlysten efter en misslyckad operation i södra Östersjön. Två torpeder fanns kvar när ubåten skadad och i ytläge stävade mot sin bas i södra Finland - tryggt vägledd av fyrljusen från Hoburgen och Stora Karlsö.
När Hansa närmade sig på skärande kurs - på tidtabell trots hårt väder - var hennes öde beseglat klockan 05.58.
Jag kommer alltid att minnas Jurgen von Zweigbergks gladlynthet och klassiska "murvelinstinkt". Och hur hans proffsiga envishet bidrog till att Hansagåtan kunde lösas.