Erik Olsson är död
Erik Olsson avled stilla på tisdagskvällen på Åvallegården i Klintehamn där han bott sedan en tid.
Med Erik Olsson har en av öns mest kända och folkkära personer gått ur tiden. Kyrkorestauratör, konstnär, författare, kulturpristagare och Koviksmuseets skapare är bara några av de titlar som är aktuella.
Erik Olsson föddes 1919 i Klinte men flyttade redan som liten med familjen till Kovik i Sanda. Fadern, Karl-Ole, var fiskare men Erik inledde sin yrkesbana som målare och gick i lära hos Klinte-målaren August Lindqvist och arbetade sedan under flera år som målare vid dåvarande KA 3 i Fårösund.
1946 fick Erik Olsson ett erbjudande av konservatorn Bertil Bengtsson om att bli hans lärling vid museet i Linköping och därefter hjälpa till vid pågående kyrkorestaureringar på Gotland. Ett arbete som gav ett facit om att Erik Olsson varit med och restaurerat 60 av öns kyrkor innan han 1974 avslutade den mångåriga verksamheten. Detta i protest mot att han ansåg att kyrkorna var felaktigt uppvärmda.
Anknytningen till havet och fisket hade han dock behållit. Under sina många resor över hela ön samlade han på sig föremål med anknytning till fisket. 1950 sammanförde han så en grupp intresserade i Kovik för att bilda Föreningen Gotlands fiskerimuseum. Ett museum som i dag också omfattar det vigselpopulära strandkapellet.
Erik Olsson var en av öns mest kända och produktiva konstnärer. Han började med teckningar och gick via en del oljemålningar till det som kom att bli hans konstnärliga kännetecken, etsningarna. Sammanlagt omfattar de ca 400 motiv, ofta gotländska platser eller fiskelägen. Senare började han måla i akryl, då handlade det ofta om Gotlands historia sedd genom Erik Olssons konstnärliga ögon.
En här mera ovanlig konstnärlig specialitet lärde han sig under vistelser i Italien, mosaikarbeten. Flera återfinns i trädgården i Sanda där många besökare infunnit sig och dels beskådat konstverk dels låtit sig underhållas av Erik Olssons historieberättande och drift med överheten. För vissa typer av byråkrater och krångelpellar gillade Erik Olsson inte och han var inte rädd att säga sin mening. Inte minst under evenemanget Öppna ateljéer medverkade han återkommande.
Flera av hans mosaikverk återfinns i offentliga sammanhang, bland annat i före detta tingshuset i Levide samt på Konstmuseets i Visby mur. Han har också skapat en väggmålning på Åvallegården.
Erik Olsson har ställt ut på många olika platser och i skilda sammanhang. Främst på Gotland men även på olika håll i Stockholm som exempelvis Sjöhistoriska museet. Hans senaste utställning skedde förra året i restaurangen på Stora Karlsö. Där visades en svit målningar som skildrade vad som timat genom historien på Karlsöarna. Då orkade dock konstnären själv inte vara med.
Flera böcker gav han ut, då ofta i kombination med egna illustrationer. "Gotland mitt i Östersjön", "Gotland vår hembygd" och "Mänskar u pasjasar" är några av hans bokverk.
Erik Olsson tyckte om att resa och få intryck och influenser av nya kulturer och omgivningar. Ofta tillsammans med den nu sedan flera år bortgångna hustrun Kerstin.
Han tilldelades flera offentliga utmärkelser. 1967 belönades Erik Olsson som en av de första med Gotlands kommuns kulturpris.
Närmast sörjande är Erik och Gunnar Molarin med familjer, övrig släkt samt vännen Kerstin Florin, Klintehamn.
Så jobbar vi med nyheter