Carl-Erik Liljegren
Stina lämnade oss alla i november 2006 och då hade Stina "lurat" döden många gånger på grund av sina svåra sjukdomar.
För Carl-Erik var det åldern som tog ut sin rätt vid köksbordet på Gråbo servicehus - två dagar efter att Bettan hade kommit hem från Kanada.
Hans övriga tre döttrar hade besökt honom men han väntade också in Bettan.
När jag var barn sa jag alltid kusin Stina och farbror Carl-Erik.
En torsdagsmorgon i maj 1961 - pappa hade åkt för att så gödning - mamma och jag satt i förmaket och hon förhörde mig på läxor.
Plötsligt bankade det på vår dörr. Min morbror och en granne kommer in och säger att pappa är död - en olycka - men de berättade också att de redan ringt efter kusin Stina och farbror Carl-Erik. Jag tror att det var då vi lade bort titlarna.
Carl-Erik och Stina klev in i våra liv. Tröstade, tröstade, stöttade oss, organiserade allt från vad vi skulle göra med korna i ladugården till vår sorgklädsel, hjälpte oss att söka svar på alla frågor, tröstade igen...
Jag har underbara minnen av att de aldrig lämnade oss de fösta åren.
Deras omtanke var enorm - de såg till att vi blev flygfärdiga igen - vår mamma, min syster och jag.
Carl-Erik fortsatte att vara min och min systers förmyndare tills vi blev myndiga. Carl-Erik var en rättskaffens man med ett hjärta av guld. Stina och Carl-Erik var det självskrivna valet av värdpar på Börjes och mitt bröllop.
Vi hade att stort socialt intresse för människor gemensamt och många andra intressen också såsom kyrkan, nykterheten och politiken. Vi hann aldrig prata färdigt vare sig klockan var två på natten eller tio på kvällen.
Nu har vi pratat färdigt!
Våra barn fick sedan den stora förmånen att på Byssegårda få ta del av alla traditioner som fanns på en stor lantgård.
Midsommarstång, påskalamm, hemstoppad korv till jul, tolv sorters kakor.
Kärlek, värme och omtanke var honnörsord.
"Gud märker när stegen blir tunga och trötta de älskades drag, då öppnar han kärleksfullt famnen och säger välkommen hem".
En hedersman har gått till vila.
Så jobbar vi med nyheter