Brittsommar på Birgittadagen?
Oavsett väderläget övergår vi till normaltid natten mellan den 29 och 30 oktober, då vi ställer klockorna tillbaka en timme, liksom man ställer tillbaka trädgårdsmöblerna in i sitt förråd på höstkanten. Den omedelbara effekten lär bli att vi överraskas av en ovanligt ljus och tidig morgon den 30 och att skymningen kommer smygande redan under eftermiddagen.
Det blir nymåne den 3 och fullmåne den 17 oktober. I samband med detta blir det en ringformig solförmörkelse den 3 oktober. Att den blir ringformig orsakas av att Månen då är så långt från Jorden att den inte kan täcka hela solskivan. Här i Sverige kommer vi att kunna se hur Månen börjar täcka solskivan vid 10.15-tiden och sedan når maximum strax före 11.20, då c:a en tredjedel av solskivan är förmörkad. Det hela är över c:a 12.25.
Allra bäst syns förmörkelsen i en båglinje från mellersta Spanien över Nordafrika och östra Sahara ner till Kenya. Glöm inte ögonskydd!
Tillhörande månförmörkelse inträffar den 17 oktober. Då går Månen delvis in i Jordens halvskugga, men detta syns inte från vårt land, utan man får resa till Nordamerikas nordliga delar, norra Stilla Havet, Ostasien och Australien för att kunna se den lite bättre.
Merkurius är osynlig under oktober, medan Venus börjar synas bättre och bättre om kvällarna, även om den står långt nere vid horisonten. Mot slutet av månaden bör den synas i nästan sin fulla glans.
Mars har däremot en bra månad. Den går upp ganska snabbt efter solnedgången och syns bli klarare och ljusare för varje natt. Den 30 oktober står den så nära Jorden den kan komma detta år och börjar bli ljusstarkare än någon av stjärnorna och bör vara lätt att upptäcka med sitt stadiga rödgula sken. Avståndet från Jorden den 30 okt. är "bara" 69.000.000 km.
Jupiter har ju gjort sig osynlig och är exakt bakom Solen den 22 oktober, då den står i s.k. konjunktion. Saturnus går upp ungefär mitt i natten och är sedan synlig fram till gryningen. Den går upp allt tidigare för varje natt.
Uranus finns ganska högt på himlen under oktober och står då mellan Stenbocken och "femkanten" i Vattumannen. Leta efter en svagt grön skiva med stadigt sken. Den stod som närmast i början av september, men bör ändå kunna upptäckas vid bra sikt en tid framöver.
Ingen av de mer kända kometerna beräknas vara synlig i oktober, men däremot passerar Jorden genom tre meteoroidskurar under månaden. Först blir det den lilla korta Oktober-Draconiderna 10-11 oktober, följda av de mer utsträckta Orioniderna 14-28 okt, med maximum den 21. S-Tauriderna är en utsträckt svärm, som passeras från början av oktober till slutet av november. Moderkometerna till dessa är resp. Giacobini-Zinner, Halley samt Encke.
Om man har ett bra teleskop kan man leta efter Pluto den 29 oktober, då den står ganska nära Venus. Månen är då i avtagande och bör inte störa alltför mycket med sitt ljus. Pluto ansågs ju under flera decennier vara solsystemets nionde och därmed yttersta planet och den rörde sig ensam långt ute vid gränsen för vårt solsystem.
Man sökte också efter en tionde planet ("Planet X") ännu längre ut. Nyare studier gav senare vid handen att Pluto skulle vara den största himlakroppen i något som liknar asteroidbältet mellan Mars och Jupiter och som kallas Kuiperbältet och som består av kanske tiotusentals små himlakroppar.
I juli i år publicerade de amerikanska astronomerna Mike Brown, Chad Trujillo och David Rabinowitz upptäckten av en ny himlakropp därute och som uppmätts till att troligen vara 1,5 gånger så stor som Pluto. Tills vidare har den inget riktigt namn utan kallas t.v. för 2003 UB313.
Diskussioner pågår sedan flera år om dessa yttre himlakroppars status. Var ska man sätta gränsen mellan planet och asteroid? Det finns en arbetsgrupp inom IAU (International Astronomic Union) som arbetar med sådana här frågor. Den kommer så småningom att ställa förslag till en internationell astronomkongress, som i sin tur fattar beslut om detta.
Tord Porsne
Så jobbar vi med nyheter