Bertil Ericsson
Vid Massarve var han född och där bodde han också hela livet, något som han ofta poängterade var att där ville han bo tills han skulle bäras ut och så blev det då ambulanspersonal i lördagsnatt hämtade honom då han blivit sjuk.
Bertil var yngst i en syskonskara på sju och arbetade som ung i faderns smedja vid hemmet. Så småningom lades den verksamheten ner och han fick anställning i SJ:s verkstad i Visby. Efter diverse utbildningar, främst i svetsning, började han som yrkeslärare vid dåvarande Centrala verkstadsskolan i Visby och därefter vid skolorna i Slite och Fårösund fram till pensioneringen. Han ledde också flera kvällskurser i svetsning.
Hemmet vid Massarve var den naturliga träffpunkten för syskonskaran Ericsson även då Bertil och hans maka Märta tog över efter den äldre generationen.
Bertil och Märta gifte sig 1938. Under många ungdomsår var Bertil engagerad i dåvarande SLU (numera CUF) och därefter inom centern. Han var också verksam inom Gotlands Motorförening. Senare blev det Svenska kyrkan han ägnade stor del av sin tid, även som pensionär. I hemförsamlingen var han engagerad både i kyrkstämma och kyrkoråd och han var även med i pastoratskyrkorådet i Roma. Under många år var han ledamot av Visby stifts domkapitel. Under slutet av 1970- och början av 1980-talet deltog han för stiftet i tre kyrkomöten. Även i Gotska Sandöns kapellstiftelse var han verksam. Mest genom praktiskt arbete. Flera somrar gjorde han renoveringsarbeten på såväl kapellet som klockstapeln på Sandön och han och Märta tyckte mycket om att visats där.
Bertil var en sån person som alltid engagerade sig och ofta valdes till ledande funktioner. Som pensionär gick makarna Ericsson med i Pensionärsföreningen Fyrklövern och där var Bertil även ordförande en tid. Han var då också med i SPF:s distriktsstyrelse.
Bertil var rörlig och verksam ända in i det sista, tills veckan innan han blev sjuk. Med åren tog åldern ut sin rätt, men tidigare var han en mångsysslare som ordnade och fixade, mest i sitt kära barndomshem. Ända in i det sista behöll han sin humor.
Även då han blev äldre var det många som kom fram till honom och hälsade på stan eller i andra sammanhang, ofta hade de haft honom som svetslärare och kände igen honom sen den tiden.
Makan Märta avled 1994. Närmast sörjande är barnen Ingegerd med make Kjell Malmkvist, Visby, Sten med maka Yvonne, Bäl, Birgitta med make Hans E. Andersson, Visby, barnbarn, barnbarnsbarn och vännen Lizzie Wizén, Visby.
Så jobbar vi med nyheter