arne nilsson
Kära Arne, nu är du en ängel i himlen! Och du var en ovanlig människa på jorden. Inte lik någon annan jag mött och lärt känna. Det är gammaldags och idag inte ofta använda ord som dyker upp när jag ska försöka beskriva dig: fördragsam, saktmodig, egensinnig Och allt med dig var sådant: som för länge sedan, i en annan tid, en annan värld.
Dina första 73 år vet jag betydligt mindre om än dina åtta sista. Men jag vet att du föddes, växte upp och levde ditt liv vid Skogby i Gammelgarn, att du bar och bar: vatten och ved. Att få av oss skulle stått ut med det du fick stå ut med. Men du stod ut. Du stod alltid ut! Och utan att ge igen. Utan att hata. Det fanns inget ont i dig, trots att du, vad jag förstått, var väl bekant med begreppet.
När jag köpte Skogby år 1988 var det inklusive dig. Vi blev sambor på somrar och övriga lov. Jag och min familj blev med gubbe och du blev med folk, barn, gäster, ständigt pågående renoveringsarbeten och sena vanor. Och det fungerade! Mot alla odds och olyckskorpars kraxande. Du stod ut. Och vi.
Det är klart att det hade varit bättre om du inte hade eldat upp sådant som jag såg som antikviteter och du som gammalt skräp i pannan och hundra andra saker som hände - men det var så mycket annat som var bra!
Så många solrosor och fjärilar som vi delade. Så många solnedgångar och fullmånar över gårdsplanen. Igelkottar i bakbygget och brasor i vedspisen när elen hade gått ytterligare en gång. Och barnen lärde sig att människor är OLIKA och satt på golvet framför dig i ditt rum när ni tittade på Bolibompa tillsammans på kvällarna på husets enda tv. Det var märkvärdiga år. Jag glömmer dem inte. Och de gick, och det kom nya och du var äldre och det gick ett tag till: med hjälp av människor som brydde sig på olika sätt. Och med vardagshjältinnorna i hemtjänsten. Men så gick det inte mer, när demenssjukdomen gått så långt att inte ens dubbla vinterjackor och pälsmössa förmådde hålla iskylan i din tunna kropp borta den varmaste av somrar 2006.
Och det blev inga fler goda år, men månader, på Tingsbrogården: du tog för dig av livet när det nu bjöds dig på detta, nya sätt. Aldrig förr har väl en boende funnit det så roligt att åka rullstol i hög fart i de små backarna i trädgården i Bro! Om livet är en berättelse - vilket det möjligen är - är jag så glad att det sista kapitlet i din bok blev ett då du var varm, mätt, väl omhändertagen och framför allt en människa bland andra. På samma villkor. Att du fick vara med om även det.
Kära Arne, nu är du en ängel i himlen!
Du är välkommen att hälsa på oss på Skogby när du vill.
Så jobbar vi med nyheter