ANNA-LISA JANSSON

Som tidigare meddelats har Anna-Lisa Jansson avlidit i en ålder av åttiosju år. Anna-Lisa, eller Nita, som hon kallades bland sina närmaste, växte upp i Visby under små ekonomiska omständigheter i en familj med sex barn. Barnen fick börja arbeta tidigt. Anna-Lisas första arbete var som biträde i mjölkbutiken på Södertorg. Mer allmänt känd och respekterad blev under sin långa anställning som första expedit i Schenholms Krut & Fröhandel på Adelsgatan. Där gladde hon en stor kundkrets av trädgårdsintresserade, lantbrukare och jägare från hela Gotland med sitt kunnande, öppna sätt och intresse för kundernas problem och glädjeämnen: felslagna odlingar, lyckade jakter, envisa hundar och nya bössor. Här och i sitt senare arbete som samordnare inom hemtjänsten samlade Nita på sig en färgstark och mångformig kännedom om Gotland och dess befolkning.
Barndomshemmet var fyllt av musik, konst och handarbete. Föräldrarna Ester och Thure hade musicerat tillsammans i sin ungdom, brodern Thore blev soloklarinettist i Stockholmsfilharmonikerna och Nita och systern Vera sjöng i en damtrio och i Domkyrkokören, där Nita hade ett rikt och glädjefyllt umgänge under flera decennier. Pappa Thure övergav på senare år sin måleriverksamhet för att helt ägna sig åt att måla tavlor med kända och efterfrågade Visbymotiv medan mamma Ester och döttrarna fick utlopp för sin skaparlust i stickning, knyppling, broderi och vävnad. I vänkretsen ingick många kulturpersoner, som uppskattade att ta del av Nitas erfarenheter och klarsynta beskrivningar av den gotländska kulturen.
Nita hade ett stort naturintresse, kanske präglat av uppväxten i Villa Manhem vid havsstranden sedan länge utraderad av fastlandfärjornas cementkajer. Hennes kunskaper om Gotlands växt- och fågelvärld utvecklades under veckoslutens exkursioner tillsammans med naturkunniga vänner och så snart tillfälle bjöds packade hon en kaffekorg och gav sig iväg på långa cykelturer till något gotländskt änge, en enslig myr eller en havsstrand. Detta mindes hon ännu klart under sina allra sista levnadsdagar.
Nita hade en stark ansvarskänsla och rättsuppfattning. Hennes vilja och envishet sattes på hårda prov när hon på äldre dar tampades med en rad olika sjukdomar, bl.a. en svårartad reumatism. Med kärleksfull hjälp av hemtjänsten skötte hon sig själv i sin lägenhet vid Norderport med utsikt över sitt älskade hav. Hennes bortgång ändar ett långt liv präglat av hårt arbete, mångsidiga intressen och stor vänsällhet, som kunde tjäna som rättesnöre för dagens samhälle. Vi saknar Dig Nita.