Ann-Margret Pettersson Widell Pionjär inom hiv-vården
Ann-Margret växte upp i Burgsvik på södra Gotland, där föräldrarna drev pensionat. Det var till Burgsvik hon återvände varje sommar och det var där hon spenderade den mesta tiden efter pensioneringen och det sena äktenskapet med Gervid, hennes ungdoms kärlek.
Hon började arbeta inom infektionssjukvården i slutet av 1950-talet på dåvarande Stockholms läns epidemisjukhus i Sundbyberg, som sedan flyttade och blev infektionskliniken vid Danderyds sjukhus.
I slutet av 1982 började patienter med aids komma till kliniken. Ann-Margret kom som sjuksköterska att starkt engagera sig i vården av dessa patienter. En god omvårdnad blev särskilt viktigt eftersom det vid den tiden saknades effektiv behandling. När hiv-testning blev tillgänglig 1985 ökade antalet patienter och därmed också stöd- och omvårdnadsbehovet. En särskild hiv-mottagning öppnades och Ann-Margret blev dess chefssjuksköterska.
Hon engagerade sig på ett personligt sätt för alla patienter och gav dem hjälp och stöd när de fått besked om att de smittats med detta nyupptäckta dödande virus. Hon skapade trygghet för patienterna och lyckades genom sitt engagemang sprida glädje trots deras utsatta situation. Hon hade en unik förmåga att se till hela människan. Det som plågade många av patienterna var oron för att bli diskriminerad, vilket försvårade för dem att vara öppna med det som drabbat dem. Ofta var Ann-Margret liksom annan vårdpersonal de enda som kände till deras sjukdom.
Som ett exempel - bland många andra - på Ann-Margrets stora engagemang kan nämnas det tillfälle när en svårt sjuk patient i början på 1990-talet önskade få komma hem till sitt före detta hemland för att dö. Ann-Margret ordnade då så att detta blev möjligt och hon följde med patienten på resan som ensam vårdare.
Tillkomsten av hiv-test gjorde att det blev möjligt att spåra de som fått blod av hiv-positiva givare. När de sedan av läkare fått det chockartade beskedet om hiv-positivitet så fick de efteråt träffa Ann-Margret för samtal på mottagningen. Hon såg till att underlätta för de drabbade genom att de fick träffa personer som var i samma situation. Som en förlängning av detta arbete bildades en förening för kamratstöd för de som smittats med hiv via blodtransfusion.
Många av vårdpersonalen kände sig i början av hiv-epidemin osäkra på om de utsatte sig för risk att bli smittade eller om det var någon fara för deras anhöriga. Ann-Margret tog tidigt mod till sig och förde ut kunskapen om att det inte var någon fara för vårdpersonalen om den iakttog rutiner för att skydda sig mot blodsmitta. Hon skapade därmed trygghet för både patienter och personal.
Det var också stor risk att personalen inom hiv-vården "brände ut sig". Hon motverkade detta genom att verka för att det skulle finnas tillräcklig bemanning på mottagningen och tillgång till handledning. Hon arbetade också för en god personalvård genom att på de årliga planeringsdagarna ordna resor med studiebesök för personalen.
Ann-Margret förstod hur viktigt det är med personalutbildning, inte minst i omvårdnad. Som föreläsare kunde hon fånga sin publik. Hon var en bra berättare med förmåga att locka till många goda skratt. För att öka kunskaps- och erfarenhetsutbytet mellan sjuksköterskor som arbetar inom hiv-vården var Ann-Margret med och startade SSIH, Specialistföreningen för sjuksköterskor inom hiv-vården.
Ann-Margret hade alltid ett särskilt engagemang för barn med hiv eller som drabbats genom att föräldrarna insjuknat. Eftersom det till en början var svårt att bereda plats för hiv-positiva barn i den ordinarie barnomsorgen startade Ann-Margret ett daghem tillsammans med Stockholms stadsmission. I samma anda startade och drev hon i många år en unik sommarkolloverksamhet för barn som drabbats av hiv. Där fick barnen och även deras familjer träffa andra i liknande situation - men göra det i en stämning av lek och samvaro. Efter sin pensionering 1997 arbetade Ann-Margret på Noaks-Ark Röda korset, där hon fortsatte sitt outtröttliga arbete för barn som drabbats av hiv.
En kraftfull kvinna med mycket empati och humor har gått bort. Hon gjorde en pionjärinsats för hiv-positiva patienter, deras anhöriga och vårdpersonal. Vi bevarar henne i ljust minne.
För f d arbetskamraterna
på hiv-mottagningen
och infektionskliniken
Danderyds sjukhus
Knut Lidman
Så jobbar vi med nyheter