Anders Dahlin

Anders Dahlin har avlidit. Längst bak stannar minnet vid en vårsöndag 1938, då Visby IF anordnade nationella och traditionella friidrottstävlingar på Gutavallen. Under tidigare år hade det mest blivit stryk för gotlänningarna, men nu vände det. En nyinflyttad, för publiken okänd gymnasist i Gute-dräkt, Anders Dahlin, bjöd i 3000-metersloppet tappert och rafflande motstånd mot den utmärkte Gilbert Quick från Stockholms Brandkårs IF- och slog honom. Publikreaktionerna var under hela loppet nära nog extatisk, och namnet Anders Dahlin kom på alla idrottsvänners läppar Signaturen Lawton i GA: "Quick trodde, att han var kvick, men han fick se på etwas Anders".
Det blev fler segrar för den nya stjärnan, både på bana och i terräng och därtill ett antal distriktsrekord. Anders var ständig förstahandsfavorit - och han infriade förväntningarna. I Visby stadslöpning, en mycket populär tävling med fastlandsinslag, förblev han åren igenom obesegrad på den blåsiga sträckan längs Norderstrand och Strandpromenaden fram till hamnen.
Ett DM i terränglöpning med start och mål vid Kruttornet och med bansträckning fram och åter över Galgberget sitter också kvar i minnet. Flera av stadens prominenser stod hejande bland åskådarna. Anders vann med tre gutegrabbar närmast efter sig - skyhög lagseger - och stämningen efteråt inne i den trånga snickarbod som hade förhyrts till omklädningsrum går inte att beskriva.
Inför en av de första korporienteringarna lärde Anders tre kvinnliga klasskamrater att läsa karta och kompass; varpå flickorna gick sta och vann damklassen.
Då Henry Kälarne omkring 1940 presterade ett fenomenalt världsrekord på 3000 meter på Stockholms Stadion, var Anders en av de fem på startlinjen men kom sist i mål. Rikstränaren "Gösse" Holmer sa efteråt, att Anders hade för tung benbyggnad för att bli riktigt stor i banlöpning. Så det fanns en begränsning.
1941 deltog Gute i Dagens Nyheters Stadslöpning i Stockholm, en stafett med sex långa sträckor, av vilka Anders sprang den sista. Det blev en andraplacering i klassen. Några veckor tidigare hade Gute med Anders som first string vunnit en uppmärksammad lagseger i "Sundbybergs terräng", en årlig tävling då för tiden.
Anders Dahlin valde officersyrket, och hans militära gärning har redan tecknats i gotländska tidningar. Uppenbarligen hade den ungdomliga glöden inte falnat. Det må tilläggas att Anders redan som värnpliktig utsågs till "den gotländske elitsoldaten".
Till livsledsagare fick Anders den rara och söta Lena Friberg, som jag bott granne med i barndomen. Som gäst i deras hem en kväll för många år sedan upplevde jag solid äktenskaplig harmoni. Det finns djup anledning att beklaga Lena i hennes sorg, nu då den kraftfulle och livsbejakande Anders ligger kall.
Mitt ålderstyngda friidrottshjärta gråter.