Åke Cronvall
Åke var en originell och engagerad människa, både som konstnär och som person var han kraftfull, livfull och utstrålade stark levnadslust.
Hans många vänner fann honom ytterst vänfast och trofast. För mig har han varit en självklar del av mitt liv, han och min far John var barndomsvänner och allt det de delat och varit för varandra går inte att teckna ned på denna begränsade yta!
Åke var huvudpersonen i "Rovlund grodeboaren" boken om Grodebounionen, en levnadsteckning över Åkes barn och ungdomsliv, författad av barndomsvännen John.
När Åke och hans hustru Eine första gången kom till Fårö kom de på tandemcykel, med det egenhändigt sydda tältet bakpå. De slog sig ned vid Norsta Auren och upprättade sitt tältläger vid havet.
Dit återkom de år efter år och dit kom också jag med mina föräldrar 1960, för att njuta av somrarnas skönhet.
Åke och Eine fick en dotter, Gunilla, och vi blev systrar på samma sätt som våra fäder förblev bröder.
På 70-talet köpte Åke det stora vackra stenhuset vid Marpes och där levdes glada dagar med familj och sommarboende vänner, sång och musik och mat och dryck var av det storslagna slaget. Där samlades författare, poeter, musiker och skådespelare och Åke var självklar centralfigur.
Åkes konst var, som han själv, kraftfull och drastisk. Under många år reste han till Spetsbergen för att måla, liksom till andra storslagna platser, och många gånger färdades han på cykel! Hans färger var blå, blå som isen, havet och rymden.
Efter ett långt uppehåll i måleriet på grund av husbyggen hemma på Kynäs marker i Huddinge, återupptog han måleriet vid relativt hög ålder. Nu målade han raukarna vid Langhammars och på Bjerget, både i rykande blåst och i sol.
Under några somrar på 90-talet hade han utställning av sina tavlor bland annat vid Mölnor hos gode vännen Gunnar Wallin, liksom på Stig Alyhrgården.
När hustrun Eine blev sjuk blev Åke hennes hängivne vårdare, med ömhet och kärlek skötte han henne så gott hans egen svaghet tillät, och efter hennes död blev han otröstlig.
I somras kom han tillbaks till Fårö under två veckor, han gick trots sina dåliga ben ut på Auren igen, stranden där han levat med sin familj och sina vänner under lyckliga somrar, en sista gång fick han återse den och ta farväl.
Hans sista årsdag, den 29 juli, firades med sedvanlig jättefest i den stora festsalen under tak-åsen på det stora hus han under många år byggt på vid Sike, där familjen nu har sitt sommarviste. Där samlades åter vänner av flera generationer, gamla vänner och deras barn och deras barn i sin tur för att fira och glädjas.
Åke har en stor vänkrets! Och vi saknar honom outsägligt allesamman.
Närmast är förstås hans familj, dottern Gunilla med make Mirco, barnbarnen Anna, Lisa och Marko, barnbarnsbarnet Lukas och svärsönerna Jonas och Björn. Men många är vi som älskat och beundrat Åke och som nu sörjer honom, vi minns honom med kärlek och glädje.Innerligen jag vill, innerligen jag vill
se dem, mina vänner.
Försäkra mig om deras närvaro.
Jag vill i detta nu
dricka dem till
och ingå en pakt om evig sol och sommar.
Så jobbar vi med nyheter