Att lyssna pÄ nÀr Hans Hörlin, 81, berÀttar om sitt liv Àr det som att öppna ett fönser till en annan vÀrld. Han som vÀxte upp pÄ Gotska sandön och blev öns sista fyrmÀstare Àr en del av allt det dÀr som Àr annorlunda med norra Gotland.
En solig höstdag lutar sig Hans Hörlin tillbaka mot en stenmur pÄ Enholmen utanför inloppet till Slite. Han passar pÄ att Äka med nÀr engagerade entusiaster ska frakta tvÄ kanoner till fÀstningen pÄ den lilla ön.
DÀr pÄ en bÀnk lutar han sig tillbaka och berÀttar om hur allt började.
ââJag Ă€r uppvuxen pĂ„ Gotska sandön, mina förĂ€ldrar flyttade dit nĂ€r jag var nio mĂ„nader gammal. Pappa var sjöman och hade som gĂ„tt i land och fĂ„t jobb vid Lotsverket, han blev en av fem fyrvĂ€ktare dĂ€r ute, berĂ€ttar Hans Hörlin.
Familjerna som skötte fyren bodde i smÄ villor pÄ ön och de tolv barnen gick alla i en klass med samma lÀrare. Under Hans Hörlins första skolÄr pÄgick andra vÀrldskriget.
ââJag minns att man hörde kanonmullret efter 1944, i slutet av kriget. Det hĂ€nde ocksĂ„ att baltiska flyktingar frĂ„n kriget kom till ön, oftast i smĂ„ öppna bĂ„tar. Man tog hand om flyktingarna vĂ€l, innan de fördes vidare till FĂ„rösund. Vissa av dem blev kvar, tack och lov.
Alla hade inte samma tur, 167 baltiska soldater som stridit för Tyskland utvisades till Sovjetunionen 1945.
Eleverna pÄ sandöns skola gick ut efter sju Är, Hans Hörlin var helt pÄ det klara med vad som skulle ske dÀrefter.
ââJag var 14 Ă„r och skulle fylla 15 nĂ€r jag gick ut. Jag tog mig till Göteborg och kom in vid Sjömansskolan, frĂ„n 16 Ă„rs Ă„lder fick man mönstra pĂ„ som jungman och sköta enklare sysslor ombord.
Den tidens tonÄringar hade ett annorlunda liv jÀmfört med dagens unga.
â Vi reste ut med ett skolskepp i fem mĂ„nader. Sjömansskolan hade hyrt in flottans skepp Falken, ett segelfartyg tillsammans med fem erfarna befĂ€l. Vi seglade till England, fortsatte till Azorerna och sen vidare mot södra Afrika.
Alla ombord var mellan 15 och 16 Är och de vuxna befÀlens vilja var lag ombord.
ââDet var ingen idĂ© att diskutera med dem, de visste bĂ€st.
Efter tre Är till sjöss och nautisk utbildning i Stockholm sÄ kom möjligheten att fÄ komma ut och se VÀrlden, att bli sjöman var det sÀkraste sÀttet pÄ den tiden.
ââJag mönstrade pĂ„ fraktfartyget Othem, som tillhörde Myrsten-rederiet. Vi gick mellan Medelhavet och USA. Jag kommer ihĂ„g att jag firade jul i New York 1954. Julskyltningen var nĂ„got annat Ă€n vad vi var vana vid hemifrĂ„n.
PÄ den hÀr tiden hade Sverige en stor handelsflotta, med tiden Àndrades villkoren och sjömÀnnen fick allt mindre tid att besöka hamnstÀderna de angjorde.
â NĂ€r jag och min dĂ„varande hustru fick barn beslöt jag att gĂ„ iland. Efter en tid blev ett jobb som fyrvaktare pĂ„ sandön ledigt och vi flyttade dit.
1968 utnÀmndes Hans Hörlin till fyrmÀstare vid Gotska Sandöns fyrplats och tog över Àmbetet efter sin far, Gunnar Hörlin. NÀr fyren automatiserades tvÄ Är senare, 1970, upphörde en epok i Gotska Sandöns historia.
ââDĂ„ blev jag tillsynsman pĂ„ ön i stĂ€llet. Vi var fyra anstĂ€llda dĂ€r ute och jag blev kvar fram tills pensionen 2002.
Efter sammanlagt 40 Är pÄ Gotska sandön flyttade Hans Hörlin till Broa pÄ FÄrö. NÄgra flyttar senare bor han med nuvarande hustru i lÀgenhet nÀra ishallen i Slite.
I dag finns ingen bofast befolkning pÄ Gotska sandön.