Arrangemanget på Svenskbygården blev intressant då vi möttes från de olika grupperingarna med rötter i Estland som finns på Gotland. Efter ett formellt årsmöte berättade Christopher Thiele om en inventering av estlandssvenska gravar på Gotland och en databas man arbetat med i Estlandssvenskarnas kulturförening. Det har bott svenskar i Estland länge, Gutasagan berättar om att personer lottades ut från Gotland till Dagö, utanför Estlands kust. Därifrån utvandrade svenskar till det som är Gammalsvenskby i Ukraina idag. De som inte gick med bosatte sig på Ormsö, en grannö till Dagö. Många Ormsöbor kom till Gotland för att arbeta under 1920-30 talet på gårdar främst på Sudret, många gifte sig o blev kvar. Svenskbyborna som återvände 1929 till Sverige från Ukraina skaffade sig gårdar på Gotland. Under andra världskriget evakuerades svenskar från svenskbygderna i Estland till Sverige och många kom till Gotland, där de hade släktingar o vänner. Hösten 1944 flydde många kvarvarande och sökte upp vänner o bekanta på Gotland. Dessutom kom det ca 10 000 flyktingar från Estland som togs emot på Gotland. Många av dem köpte sig senare fritidshus eller bosatte sig på Gotland. Om man räknar ihop antalet ester, estlandssvenskar, svenskbybor och deras ättlingar idag som är bosatta på Gotland kan man uppskatta att ca 6 000 personer har gemensamma rötter i Estland, främst på Dagö! Svindlande! Diskussionerna gav mersmak och en tanke om att kunna göra något gemensamt kring våra rötter. Dagen avslutades med en estniskinspirerad måltid och ett lotteri till förmån för Gammalsvenskby.