När platser blivit destinationer

När platser blivit destinationer. Om man tittar i turistbroschyrer om Gotland, ser man inte många människor.  Det är stränder, vackra hus och raukar och de människor som ändå syns är unga eller medelålders, och vita.
Det berättade folklivsforskaren Owe Ronström under en föreläsning för Senioruniversitetets medlemmar. 
Själv är han Visbybo sedan barnsben och har sett förändringarna under årens lopp, i takt med att turismen ökat.
– Den enda icke vita person vi såg i de informationsmaterial vi studerade var en svart serveringspersonal. Gator och torg framställs som konstgallerier. 
Hur blev det så här, funderar han. Och Gotland är förstås inte unikt. 
– Turismen skapar stereotypa bilder av platser och bofasta.
På många öar har turismen setts som räddningen när befolkningen minskat, men problemen växer på många håll där man nu talar om ”people pollution”, alltså för mycket folk. Platser blir tomma skal, ett slags Disney World, resultatet blir en känsla av att ”det här är inte för oss”.
Vad finns det då för möjlighet till hållbara besök?
– På Mallorca har man infört avgifter, i Kyoto får turister inte besöka vissa gator, på Mykonos får man inte hyra ut mer än 30 dagar om året.
Owe Ronström säger att vi måste bort från den ansiktslösa massturismen.
– En av mänsklighetens grundläggande relationer är värd och gäst. Där ingår ömsesidig artighet, möten ansikte mot ansikte. Vi vet att vi måste undvika antibiotika, och på samma sätt måste vi undvika massturism och ha mer av möten mellan människor.