"Man märkte att han verkligen brydde sig"

Han var en av ytterst få svenska skådespelare som lyckades klättra sig upp till filmbranschens absoluta toppskikt, Max von Sydow, känd för sina roller i Hollywood-filmer som "Blixt Gordon", "Conan Barbaren" och "Exorcisten". För att inte nämna de mytomspunna Bergman-produktionerna, flera av dem förlagda till Gotland.  

Ingen skulle ifrågasätta att Max von Sydow var en av de stora – och nu är han död vid 90 års ålder. Några divalater lade han sig aldrig till med, betonar Peder Fohlin, som driver ICA-butiken Krampbroboden i Fole. Han mötte von Sydow första gången i början av 1970-talet, när den erkände skådespelaren nyligen hade skaffat sitt fritidshus i socknen.

– På den tiden jobbade jag för min mamma i butiken. Jag kommer inte ihåg vårt allra första möte, men han var ofta inne där och pratade med folk. Jag hade inte så bra koll på hans filmer, visste bara att han var en känd skådespelare. Man slogs av hur enkel han var att ha att göra med. Han var ingen svår person, säger Peder Fohlin till GT strax efter dödsbeskedet. 

Von Sydows gård i Fole hade tillhört ICA-handlarens förfäder. Följaktligen fanns det en hel att prata om när de sågs i Krampbroboden. 

– Han var väldigt nyfiken av sig, ville veta allt om gården och socknen. Jag tyckte det var sympatiskt. Man märkte att han verkligen brydde sig om Fole och Foleborna, säger Peder Fohlin.

Till skillnad från Ingmar Bergman gjorde Max von Sydow aldrig någon hemlighet av sin adress. 

– Man såg honom ofta ute i trädgården med redskap och svett i pannan. Det var lite bisarrt. Han såg ut precis som Karl Oskar i "Utvandrarna" – men det var inte en film utan en vanlig vardag hemma i Fole.       

De stod egentligen aldrig varandra särskilt nära, Peder och Max. Visst intryck måste handlaren ändå ha gjort på den store skådespelaren, för ända in i det sista fortsatte de årliga julkorten att komma – trots att von Sydow lämnade socknen under 90-talet.  

– Jag fick det sista julas. "Hur gammal är han egentligen nu för tiden? Det kan inte vara så lång tid kvar", tänkte vi då. Det känns sorgligt att han är borta nu. Under de senaste 40 åren har man ju alltid kunnat räkna med de där julhälsningarna. Han missade inte ett endast år, tror jag. Ibland kunde korten komma lite sent. Det var nog postgångens fel. Han bodde ju i Paris i perioder, så det får man ha överseende med.