Han var en son, en sambo, en pappa, en vän. Olyckan på Brorakan kostade en 30-årig man livet och efter sig har han lämnat en ö i sorg.
– Det är ett samhälle i sorg. Sorgen sköljer över oss alla, även oss som inte är direkt drabbade, inledde domprost Mats Hermansson minnesstunden.
Omkring 150 personer hade under torsdagen tagit sig till domkyrkan för att minnas 30-åringen. Anhöriga kramade om varandra och torkade varandras tårar. När klockorna ringde in klockan 17 fylldes kyrkan snabbt av svartklädda personer. Många av dem hade en blomma med sig i handen.
– Unga människor som går bort har ofta ett stort nätverk och då drabbas fler av sorg. Då är det särskilt angeläget att samlas. Som församling måste man alltid ha beredskap för att verkligheten skriver vår agenda. Vi måste alltid vara bredda på att med kort varsel kunna ordna något sådant här, sa Mats Hermansson.
Varma ord varvades med dikter och orgelmusik under minnesstunden. Till tonerna av Sven-Bertil Taubes "Så skimrande var aldrig havet" välkomnades anhöriga fram att tända ljus och skriva några rader i en minnesbok som hade lagts fram.
– Istället för att drabbas av mörkret kan vi tända ett ljus, sa Mats Hermansson.
En efter en tände de ljusen och la fram blommorna de hade tagit med sig. Bland de otaliga röda rosorna stack en vacker solros fram.
– Det var en väldig närvaro i kyrkorummet, den nästan vibrerade, sa Mats Hermansson efter minnesstunden.