Det blir tomt när någon dör. Det blir tomt och ofattbart när någon som alltid funnits i ens liv plötsligt inte finns mer.
Erik Du fanns redan när jag föddes. Du bodde kvar i Ditt och min mammas barndomshem, vilket också blev mitt barndomshem.
Jag minns när Du kastade varpa hemma på gården i Anga. Tränade gjorde Du varje dag främst under sommaren. Varpan var ett av Dina stora intressen.
Att Du var mycket duktig vittnar alla Dina priser om. Det är otaliga gånger Du stått på prispallen, både i SM och andra tävlingar.
Gemenskapen inom varpasporten betydde mycket för Dig. Jag är glad för alla gånger vi följt Dig till varpaplanen och sett Dig tävla.
När ryggen började krångla för Dig och krafterna minskade sa Du att Du skulle sluta kasta varpa "så är det nån gång skall man sluta".
Ett annat stort intresse som Du haft i alla år är naturen och skogen. När Du gick ner i arbetstid dom sista åren innan Din pensionering fick Du mer tid att hjälpa oss i skogen. Vår skog i Anga som var Din barndomsskog och som Du kunde utan och innan. Vi kände att Du hjälpte oss med glädje och stolthet.
När Du för många år sedan blev hjärtsjuk och måste göra en by pass operation,så var det inte själva operationen Du oroade Dig för. Det värsta var som Du sa "att jag inte kan få hjälpa Ewe i skogen"
Men Du kom tillbaka och ni hjälptes åt ännu i många år både i skogen och i vårt hem.
Ja det finns många minnen både från min barndom och vuxenliv.
Saknaden och tomheten är stor, jag har mist min morbror och Ewe en mycket god kamrat.
Men Du kommer alltid att finnas inom och med oss.
När jag nu sitter i skogen och skriver så är Du mycket starkt närvarande.
Du får aldrig se vårt "bygge" i skogen bli färdigt, men Du kanske svävar någonstans ovan oss och tittar ner och säger "Det blir bra det".
Tack älskade Erik för alla fina år,tack för Din omtanke och hjälpsamhet, tack för att Du alltid fanns i våra liv.