Han var med vid den stora utgrävningen av Vallhagar i Fröjel 1946-48. Hans doktorsavhandling om gotländsk förromersk järnålder kom redan 1955. Som chef för Riksantikvarieämbetets gotländska filial Ragu initierade han många av de stora utgrävningarna som Havor, Annelund och Sälle. Och han blev känd som "vikingahövdingen" när han lät bygga skeppet Krampmacken som seglade ända till Istanbul, gutarnas gamla Miklagård.

Många fynd
I lördags fyllde han 90 år, arkeologiprofessorn Erik Nylén, och hemmet vid Klosterbrunnsgatan i Visby fylldes av barn och barnbarn, kolleger från förr, krampmackar och många andra som ville uppvakta och gratulera.
Det är nästan att den gamle professorn blivit en legend inom gotländsk arkeologi. I varje fall har han varit med länge, i mer än 60 år har han grävt i den gotländska jorden. Han har gjort mängder med fynd och publicerat mängder av artiklar och böcker. Inte minst har man uppmärksammat hans bok om gotländska bildstenar, som kommit ut i många upplagor och på flera språk, till och med japanska.
Och det var inte särskilt länge sedan, 2005, som han var med och publicerade historien om Havor-skatten, den med den berömda men stulna guldringen, ni vet.
En annan bok handlar om Krampmacken och dess resa till Istanbul i mitten av 1980-talet. Erik Nylén lät bygga en kopia av ett vikingaskepp, delvis efter ett fynd från Tingstäde träsk, och det roddes och seglades via floder och hav till gamla Miklagård. Det första Erik och hans besättning gjorde vid framkomsten var att gå till Hagia Sofia-moskén och leta upp den runristning som en gotländsk viking en gång lär ha gjort.

Ryttmästare
Under 1970- och 80-talen ledde han Ragu, Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar, med många viktiga arkeologiska undersökningar och med tidiga satsningar på laborativ arkeologi.
Nu är han sedan länge pensionerad, 1984 års upplaga av Fornvännernas årsbok Gotländskt Arkiv ägnades just pensionären Nylén. Men han har fortsatt sitt stora fritidsintresse, hästar, och långt upp i hög ålder tog han så gott som dagligen en rejäl ridtur. Så är han också gammal kavallerist, ryttmästare hos Kungliga Norrlands dragonregemente K 4. Det är han stolt över.
Text och foto:
Ola Sollerman