Vesporna av blandade typer, kubik och årsmodeller trängs i garaget tillsammans med en Lambretta. Plåten glänser i olika färger, det är tydligt att de varit ompysslade under vintervilan. Vännerna och kollegorna Rune Österdahl och Björn Pettersson köpte båda sin första Vespa i mitten av 2000-talet och är med i Visby Vespa Club, som idag har ett 70-tal medlemmar.

– När man är ute med Vespan är det alltid någon som kommer fram och är nyfiken, den har ett skimmer av nostalgi runt sig, säger Rune Österdahl.

När en Vespa far förbi över kullerstenarna får Visbys gatubild en touch av Italien och för kanske tankarna till filmen ”Prinsessa på vift” från 1953 där Audrey Hepburn och Gregory Peck tillsammans upptäcker Rom på en Vespa.

Artikelbild

Samlare. Björn Pettersson känner att Vesporna lockar och drar i vårsolen. Foto: Maria Molin

Det var den italienska flygplanstillverkaren Enrico Piaggio, som 1945 gav två ingenjörer i uppdrag att utveckla ett tvåhjuligt fordon. Vespan började tillverkas året därpå och var som populärast på 1950- och 1960-talen. Namnet kommer från det italienska och latinska ordet för geting, vespa, och syftar på det surrande ljudet från motorn, samt på karossens form som från ovan påminner om insekten.

– I slutet av 60-talet blev de flesta bilburna och vespa-åkandet minskade, ja nästan försvann. Vespakulturen har fått en pånyttfödelse under 2000-talet. Det har blivit kultstatus att köra Vespa och det finns många klubbar över hela landet, säger Björn Pettersson.

För två år sedan besökte medlemmarna i Visby Vespa Club vespamuseet Museo Piaggio i Pontedera i Italien. Intresset för Vespan har även blivit en kärlek till den italienska kulturen i stort, däribland språket och matlagningen.

– Vespor är personliga och charmiga på ett sätt som inget annat motorfordon är och så är modellerna tidlösa, säger Björn Pettersson.

Artikelbild

Vespahund. 14-åriga Nova tycker om att åka i sidovagnen. Foto: Maria Molin

– Man köper gärna Vespor, men säljer dem sällan, det är svårt att lämna dem ifrån sig, säger Rune Österdahl och berättar att han har köpstopp nu – av utrymmesskäl.

– Min äldsta vespa är från 1951 och den nyaste från 1986. Den nyare lämpar sig bäst för långkörningar, eftersom den är 200 kubik och har en bättre komfort. Och så är det ju praktiskt om den startar ordentligt, säger han och skrattar.

Artikelbild

Foto: Maria Molin

Som längst har han varit i Ystad och hämtat en Vespa som han köpt, en blå Vespa GL/Touring från 1963. En av favoriterna är den svarta Vespa Sprint 1968 med sidovagn.

– Det är en fin gemenskap i klubben, allt från 30- till 75-åringar är med när vi ger oss ut på utflykter till olika platser på ön. Min fru är också vespaentusiast och vår hund Nova får sitta i sidovagnen, det tycker hon om, säger Rune Österdahl.

– Jag känner att Vespan lockar och drar nu när vårsolen börjar värma, säger Björn Pettersson.

Den 14 maj är det dags för klubbmästerskap där balans och teknik bedöms på en bana vid klubblokalen på flyghangaren i Visby. Den 6 juni blir det långkörning till veteranfordonsutställningen i Lojsta. Flera gemensamma turer arrangeras under våren och sommaren, då man gärna tar med sig fika eller stannar till och grillar på någon naturskön plats på vägen. I juli blir det traditionsenligt en heldag i Östergarnslandet, som alltid börjar med gemensam frukost på Espegards café i Ljugarn.

Det är naturupplevelsen, dofterna och lugnet som är tjusningen med att köra Vespa, enligt Rune och Björn.

– Vår slogan i klubben är ”Gotlänningar som inte har så bråttom”, säger Björn Pettersson.